Miobrev

Det är tillåtet att leva – på spaning efter den tid som finns.

Blommor och bin, och om att frivilligt regrediera

Jag hörde en barnmorska tala om vad hon lärt sig om utveckling och smärta, relaterat till sitt jobb. Jag tänkte tillbaka på mina sommarjobb på förlossningen för länge sedan, och på mina egna förlossningar för ännu längre sedan. Och jag tänkte på hur jag regredierat sedan dess. Återgått till tidigare stadium, alltså. Tack och lov.

Se på en nyfödd. Vi är skapade av helt unika sammansättningar av biologi och dna-kombinationer. Vi har en alldeles egen och öppen själ. Sedan växer vi upp och lär oss passa in i familjen, kulturen vi hamnat i, samhället, och inte minst vårt kön. Det lilla barnet gör det genom att lägga på lager på lager på det inre unika självet av ren självbevarelsedrift. Under vårt liv händer en massa saker som gör att vi döljer vårt excentriska jag mer och mer. Vi har alla gjort det, vi har alla varit ett nyfött barn, full av egenheter och möjligheter. Hade du varit född i en annan del av världen hade du inte varit den du är idag. Det är naturligtvis inget fel att vi anpassar oss, tvärtom, men risken är att vi glömmer bort att vi är födda som original och dör som kopior. Det är som om vi alla, mer eller mindre, har autencitetsproblem. Problem med att vara äkta mot de vi innerst inne är. De nyfödda barnens budskap till oss är att blottlägga vår själ. Leta efter den unika gnistan inuti och leta efter den hos andra. Den finns hos oss alla, mer eller mindre gömd under lagren vi och omgivningen lagt på oss.

Självutveckling handlar kanske egentligen om avveckling. Avveckling av roller och skydd för att komma tillbaka det som är vårt innersta jag. Komma hem igen. Hem till vårt ursprungliga jag,  med alla möjligheter.

Om vi backar ett steg till, till förlossningen. Att fortsätta vara öppen även när det är smärtsamt. En kvinnas livmoderhals måste under förlossningen öppnas från att vara helt stängd till att vara stor nog för att ett barn ska tränga igenom. Om man slåss mot den smärta som det innebär så skapar man bara ännu mer smärta och blockerar det som vill födas. Om kvinnan förmår att sluta motarbeta smärtan och öppnar sig för det oundvikliga så är det som om kroppen och universum märker det och skickar en våg av kraft.

Tänk om vi kan lära oss av detta ursprungliga och ta med det till annan smärta i livet. Till en början motarbetar vi, vägrar acceptera, och skapar därmed mer smärta. Men sedan, om vi förmår öppna oss för den, så kan vi få ny kraft. Om vi lyckas fortsätta vara öppna och fråga oss vad smärtan vill förlösa, vad för nytt ska födas, kan vi mitt i det onda behålla en aning av nyfikenhet inför vad som ska komma sedan. För det kommer alltid ett efteråt. Man är inte riktigt samma människa, något nytt har fötts i en.

Här kan du lyssna på barnmorskan i en TED-föreläsning. Jag har bara sammanfattat kort, hon är väl värd att lyssnas på. “Say your truths and seek them in others” heter hennes föreläsning. Hon berättar även om sin benmärgstransplantation till sin döende syster, vad det innebar för deras komplicerade relation. Jätteintressant! 15 minuter inspiration alldeles gratis.

Den här julen ska jag lära mig att bli mer barn, av en mästare. Han heter Sigge, är knappt två år och mycket älskad precis som han är. Därför finns det ännu inte så många lager omkring hans kärna. Jag ska lära mig av honom att vara mer sann mot mina känslor, mer tydlig med vad jag känner och att vara mer närvarande i stunden. Att skratta när det är roligt och gråta när det känns som att det behövs. Det ska bli mig ett underbart nöje att ta de lektionerna.

img_6622

Att ta sig dit man vill, och vara nöjd. Oavsett hur andra tänkt och förberett.

Äntligen

Nu har andra fristående boken om Annie kommit. Det är en härlig känsla att få se den, färger och tryck precis som de ska vara. Jag hoppas nu att den ska läsas för många barn, att de ska känna igen sig i alla känslor som man har inom sig, och få känna att det är som det ska. Man får vara arg, även om det känns som om de vuxna inte tycker om det. Man får det lika mycket som man får vara glad. Eller ledsen. Eller blyg. Eller busig. Eller just ingenting.

Beställ gärna boken från förlaget, 119:- plus frakt, den passar för alla barn upp till 6 år ungefär, äldre om man just börjat läsa själv, kanske. Vill ni ha en hälsning i så kan ni beställa den direkt från mig. Den finns också på t.ex. Bokus. Du kan provläsa också.

Morfar har berättat är första delen.

Här kan du läsa pressmeddelandet om boken. “Nyfikenhet och trygghet i sjukhusmiljö” har de satt som rubrik. Det är inte riktigt så jag upplevde mina sjukhusvistelser som barn, men jag hoppas att många kan känna så idag när föräldrarna får vara med och när vården har förstått att barnens perspektiv måste tas i beaktande.

img_2910 img_2912 img_2908

Att bli recenserad är som när man skulle väljas på gympan

Att väljas till lag på gympan var ett grymt spel. Jag tror vi alla (utom några ytterst få som var självskrivna) minns känslan. Du vill bli vald. Du kan inte göra något för att påverka, bara hoppas och vänta. Du måste bara stå pall de granskande blickarna och hoppas att du duger. Du vet själv att föresatsen är att göra din bästa match hittills, men räcker det? Har någon sett vad du vill göra?

Det är ungefär som att vänta på recensioner när man skrivit en ny bok. När man får ett mail från förlaget med titel “Superdupergrattis” då vet man att det blir en bra fredag. Då vet man att det gick bra den här gången. En allt igenom positiv recension från Bibliotekstjänst för nya boken om Annie var anledningen. Det känns som om recensenten förstått min intention med böckerna och tagit emot med en öppen famn.

Varför är en positiv recension från bibliotekstjänst så viktig? Det betyder att det är många bibliotek som kommer att köpa in den och det i sin tur betyder förstås att fler barn kommer att få möjlighet att läsa, och eftersom jag önskar att den ska nå till barn som behöver den så är jag glad. Eftersom man inte får citera recensionen i sin helhet (jag förstår inte varför), så tar jag bort delen som beskriver handlingen. Vad den handlar om kan ni läsa under fliken “Mina böcker” om ni är intresserade. Så här skrev Btj om Annie och Den Andra, som snart är ute i handeln:

Ibland blir ilskan inombords så stor att den måste ut fast man inte vill. Så är det för Annie som är inlagd på sjukhus i denna fristående andra bok om henne. I första boken beskrivs sorgen över att inte kunna vara med på uppropet första skoldagen med fin inlevelse. I denna nya bok, Annie och Den Andra, skildras hur det kan upplevas känslomässigt att ligga på sjukhus. (…) Medan första boken, som har en annan illustratör, finstämt fångar stämningarna, så tar Anna Westins färgstarka och mer serieliknande illustrationer fasta på händelserikedomen och detaljerna. Den Andra gestaltas livfullt som en busig skugga till Annie. Författaren Maria Boms enkla okonstlade språk fångas barnets erfarenheter på ett både inkännande och avdramatiserat sätt.

Lektör: Boel Peterson, Btj häftet nr 3, 2017

Jag är så tacksam för att få ge ut böcker om barn på sjukhus och att böckerna tas emot positivt. Detta är en fredag med guldkant, trots snöblandat regn, en mus i diskbänksskåpet och tre lampor som gått sönder i köket.

narrative-794978_1920

Sagans värld. Och barnets.

IMG_3465

Jag känner mig glad och stolt över att vara utgiven på ett förlag som också satsar på barnböcker som har till syfte att finnas till hjälp då livet är lite svårare. Så här skriver Örebro kommun (Pedagog Örebro):

“Har du någon gång saknat barnböcker som tar upp de där känsliga och svåra sakerna i livet? Böcker att använda som underlag vid diskussioner med barn? Sådant som vi måste prata om fast vi kanske egentligen inte vill, som t.ex. rädslor, sorg eller utanförskap.

Nu behöver du inte leta längre. IDUS förlag har nämligen gett ut ett helt gäng “lätta böcker om svåra saker”. Böcker som behandlar allt från sorg och sjukdom till diagnoser och allergier. Böckerna går att köpa både enskilt och i olika bokpaket.”

Sedan presenteras de olika kategorierna; funktionsvariationer, samtal, integration och sorg. Det känns väldigt fint att min bok om Annie hamnar under ämnet samtal. Finns det något viktigare än ett samtal mellan barn och vuxna om det som händer och är jobbigt för det lilla barnet? Om jag med mina böcker kan hjälpa ett enda barn att öppna sig och prata om det som är svårt, så är jag väldigt glad. Jag vet av egen erfarenhet hur lätt det är att tystna, hur lätt det är att vara liten och duktig och inte prata om det som egentligen är alldeles för jobbigt att bära ensam.

Är du lärare, förskollärare, sjukhuspersonal, mor- eller farförälder, förälder eller du som på annat sätt kommer i kontakt med barn, se om du hittar en bok att använda för att börja ett samtal med den stora, lilla människan som hamnat i din väg. Var den som öppnar för samtal, visa att det är läkande att dela saker, det kommer barnet ha glädje av i alla sina relationer framåt i livet. Läs en bok, ge orden, följ med på äventyr, upplev sagans värld och du kanske också får följa med in i barnets inre universum.

Läs mer om Lätta böcker om svåra saker här. Eller om mina böcker.

FullSizeRender (7)

 

Helg, hästar och himmelsfenomen

Här kommer lite bilder från helgen som gick. Den kändes kort men härlig. Jag är så glad över våra vänner och grannar, Sofia & Johanna!

img_2808Självbyggande snölyktor utanför bagarstugan.

img_2826Nova, tonårstjejen, berättar hemligheter för Eric. Eller om det är tvärtom,

img_2829medan vi väntade på att Tora skulle spännas för släden som är från 1700-talet.

img_2838Tora var välfriserad och mycket lycklig över säsongens första slädtur.

img_2851Sedan gav vi oss iväg rakt in i ett julkort, på stigar, skogsvägar och över fält.

img_2870På kvällen kom dimman nedåt dalen, här är utsikten från sovrumsfönstret.

img_2798Och månen var ungefär lika super som alltid. Istapparna gnistrade i dess sken.

 

Önskenatt
Men om jag somnar, så gör det allsintet:
sliter en stjärna sig lös i natt,
så måste hon känna min bön, var hon sjunker,
fastän jag sover –
ty hela den tysta, tysta natten
är hela den vida, vida rymden
alldeles full av min enda önskan!
Karin Boye

 

 

%d bloggers like this: