Om mig

Jag heter Maria Bom, är upphovskvinna till tre barn, två barnbarn, ett antal manus och några utgivna böcker. Barnen kom för länge sedan och första romanen (Om natten är samma himmel mörk) blev utgiven på Idus förlag år 2014. Sedan dess har det kommit fyra barnböcker. Läs mer under “Mina böcker“. 1 mars 2018 kom “Herr Hansson rättar till i skogen” på Kikkuli förlag.

Genom mitt liv har skrivandet alltid funnits. Ibland pockande och envist, ibland tyst och mer svårt att få tag på. Jag har totalt tre års heltidsstudier inom fältet skrivande, senast en utbildning i att skriva barnlitteratur på Växjö universitet (förlagd till Astrid Lindgrens Näs!) Jag är också sjuksköterska, bibliotekarie och informationsvetare.

Att skriva kräver envishet. Sätta sig dag efter dag och fortsätta följa de där människornas liv som vecklar ut sig framför mina ögon, i berättelsen. Fortsätta leda dem. Då och då är det magiskt, när det händer saker jag inte själv vet om. När jag berättar för mig själv samtidigt som jag skriver. När jag känner igen att det är jag som skrivit, men ändå inte riktigt.

Jag bor i Stockholm sedan några år tillbaka men har haft förmånen att då och då få bo tillfälligt på andra ställen, som en stuga i Dalarna, hösten 2016 och i Thailand hösten 2017 och just nu.

Jag målar också ibland. Gärna abstrakt, det är som poesi, det finns någonting under ytan där, i lagren av färg, och mellan raderna.

Här på bloggen skriver jag om det som går ihop sig och det som inte gör det. Jag vill att hela livet ska få plats här.

Foton jag använder är oftast mina egna eller tillfrågade vänners, alternativt nedladdade från sidor som tillåter fri användning. Om någon undrar.

När man är mitt uppe i en historia är det ingen historia alls. Bara något tilltrasslat, ett undertryckt vrål, en förblindelse. Det är först efteråt det blir en historia över huvud taget, när man berättar den för sig själv eller för någon annan.

Sarah Polleys pappa (den ledsagande berättarrösten i dokumentären “Stories we tell”)

IMG_3772

IMG_3770

“Man vill att någon ska fråga hur det gick”

Acryl på canvas- Maria Bom