Miobrev

Det är tillåtet att leva – på spaning efter den tid som finns.

Category: Prosa

Och mitt i allt

… ligger kreativiteten bakom lager av bråte. Så kommer en kväll, eller en ledig dag, utan planer och plötsligt så bubblar den upp. Lusten. Jag vill något. Jag vill göra något. Jag vill skriva, måla, skapa, sticka, baka, vara, leva leva leva! Då kommer jag ihåg vem jag innerst inne är. Då känner jag igen […]

Blunda och se

Du kom till mig. Du var en fri människa och jag hade aldrig mött en fri människa förut. Jag var van vid att man gick och bar tung kunskap på axlarna. Att det man bar var låst. Det var så för oss alla. Vi var alla låsta och vi bar med skavsår på nacke och […]

“Jag hade velat bli fotograf, resa runt i Europa och fota järnvägsstationer”

Ett samtal mellan en ung kvinna, Tove, och en nyutbildad kvinnlig präst (jaget). Miljön är en sjukhussal, men Tove befinner sig på helt andra platser. Här kommer ännu ett utdrag ur manuset jag skriver på nu. Tove målar bilder. Hennes ord sveper över dåtid och framtid med tjocka färger. Skapar situationer och stämningar, fragment av bilder […]

Det lilla ljus jag har, det ska få lysa klart

Vi sitter i kyrkan, Karin vid sidan om mig, jag ser på hennes ben, de är smutsiga och knölarna vid vristerna har sårskorpor som träskorna sparkat upp när hon sprungit. Hon springer nästan jämt. Eller går på tå, studsar otåligt fram som om hon inte hinner sätta ner hela foten. Nu sparkar hon till så att […]

På resa genom andras liv

Man blir kanske inte en bättre eller ens i längden en lyckligare människa av att läsa böcker, men man blir mera människa. (Göran Hägg) De senaste veckorna har jag varit på så många oväntade ställen. Jag har varit på en swingersklubb i en sunkig källarlokal, mött människor som klädde av sig nakna, drack gratis kaffe med bulle och […]

%d bloggers like this: