Miobrev

Det är tillåtet att leva – på spaning efter den tid som finns.

Category: Prosa

Att veta vad man vill

Jag är tillbaka i Stockholm för att jobba på mitt vanliga jobb två månader. Det är roligt att ha jobbarkompisar omkring sig att skratta och prata med. Det är inspirerande att se alla olika människor som lever sina liv här i en av de vackraste huvudstäderna jag vet. Det är kul att kunna ta del av […]

Medarbetarsamtal med mig själv

Halvtid in på mitt kreativa år med skrivande och måleri har jag gjort en del intressanta upptäckter. Kreativitet, detta vida begrepp innefattar så mycket. För mig handlar kreativiteten till stor del om drivet att få uttrycka mig. Vad kommer det ifrån? Var finns källan och vad kan jag göra för att få ännu bättre tillgång […]

Sagans värld. Och barnets.

Jag känner mig glad och stolt över att vara utgiven på ett förlag som också satsar på barnböcker som har till syfte att finnas till hjälp då livet är lite svårare. Så här skriver Örebro kommun (Pedagog Örebro): “Har du någon gång saknat barnböcker som tar upp de där känsliga och svåra sakerna i livet? Böcker […]

Irland, en präst och passion

Så vad skriver jag här på Irland? Jag redigerar och skriver och skriver om igen. Byter ett ord mot ett annat, prövar och lyssnar. Värderar och försöker få fram det klaraste språket och samtidigt låta undertexten få liv. Hur berättar man något så att en historia känns både alldeles ny och samtidigt igenkänningsbar? Jag tror […]

En handikappad duva, en solnedgång, och det (under)medvetna

Solen har gått ner, det är fortfarande ljummet i luften. Svalor kastar sig i vindarna under den mjuka himlen. Havet har dragit sig tillbaka och lämnat en veckig, fuktig strandremsa där det tidigare var kraftiga vågor. På min balkong hoppar duvan som har cancer, eller en missbildning, på ena foten. Ja, hon hoppar inte på ena foten […]

%d bloggers like this: