Miobrev

Det är tillåtet att leva – på spaning efter den tid som finns.

Category: Det var en gång en hand

Det var en gång en hand – post op

Idag när jag vaknade var det riktigt äckligt. Jag behövde kräkas nästan innan jag hade vaknat. Kräkset låg och guppade i huvudet fast jag inte riktigt sov och inte riktigt hade vaknat. Snurrade runt. Jag kunde inte röra på mig. Jag satt fast inne i min sömn. Jag hörde att de pratade, någon ropade på […]

Det var en gång en hand, del 5 (gubbar, skorpor och vädret i Småland)

Det är lite sent men ingen har sagt att jag måste gå och lägga mig ännu. Jag sitter i dagrummet och tittar på nyheterna med några farbröder. Jag gick förbi i korridoren några gånger innan jag tog mod till mig och slank in och satte mig på en brun, ledig fåtölj närmast dörren. De såg […]

Låter det konstigt när vingarna bär?

(Ett brev från min storebror) Jag är snart femtio år och har lärt mig så ofantligt mycket. Ja, jag säger det utan att skämmas, jag har lärt mig så ofantligt mycket. Och jag har haft mycket att lära mig. Jag har till exempel lärt mig att man inte behöver hålla livet på avstånd genom att […]

%d bloggers like this: