Miobrev

Det är tillåtet att leva – på spaning efter den tid som finns.

Category: “Varför fick man inte gråta?”

Sagans värld. Och barnets.

Jag känner mig glad och stolt över att vara utgiven på ett förlag som också satsar på barnböcker som har till syfte att finnas till hjälp då livet är lite svårare. Så här skriver Örebro kommun (Pedagog Örebro): “Har du någon gång saknat barnböcker som tar upp de där känsliga och svåra sakerna i livet? Böcker […]

Det var en gång en hand – post op

Idag när jag vaknade var det riktigt äckligt. Jag behövde kräkas nästan innan jag hade vaknat. Kräkset låg och guppade i huvudet fast jag inte riktigt sov och inte riktigt hade vaknat. Snurrade runt. Jag kunde inte röra på mig. Jag satt fast inne i min sömn. Jag hörde att de pratade, någon ropade på […]

Det var en gång en hand, del 5 (gubbar, skorpor och vädret i Småland)

Det är lite sent men ingen har sagt att jag måste gå och lägga mig ännu. Jag sitter i dagrummet och tittar på nyheterna med några farbröder. Jag gick förbi i korridoren några gånger innan jag tog mod till mig och slank in och satte mig på en brun, ledig fåtölj närmast dörren. De såg […]

13 december. Det var en gång en hand, del 3

Jag ligger i ett förråd, de kom och drog ut sängen hit när jag kräkts i ett sträck under flera timmar efter senaste operationen. Det var äckligt för de andra på salen när de skulle äta. Det finns ingen elektrisk ringklocka här, det är inget patientrum. Mitt sängbord drog de med, och de har ställt […]

Sjukhussyster

Idag träffade jag Jessica. Hon har också legat på sjukhus under sin barndom. Från bebis till femton års ålder, varje år, precis som jag. Så vi pratade. Och pratade. Lika och olika. Men vi var båda medvetna om att vi påverkats. Vi har båda fått hantera en rädsla att bli lämnade, känslomässigt, fysiskt eller psykiskt. […]

%d bloggers like this: