Miobrev

Det är tillåtet att leva – på spaning efter den tid som finns.

Category: Poesi

Granskogsdjungel

”Jag älskar de vilda djuren som stryker kring husknuten, träden som står tätt i min granskogsdjungel och bergen, otaliga och grå. Men mest älskar jag nog tranan i mitt hjärta som säger, att allt kan få en mening, att det finns en sjö med en näckrosö – Visste inte att det fanns en plats som […]

Tiden går och ibland tar den slut

Bodil Malmsten är död. Denna livsbejakande kvinna som var så mjuk och tuff på samma gång. Vardagsreflektionernas kvinna, men också de stora filosofiska tankarnas. Den 10 april 2015 intervjuade Nöjesguiden henne, och på en av frågorna gav hon ett intressant svar: Vad är poesins största utmaning? Att vara känslan och inte beskrivningen av känslan. Jag […]

Blunda och se

Du kom till mig. Du var en fri människa och jag hade aldrig mött en fri människa förut. Jag var van vid att man gick och bar tung kunskap på axlarna. Att det man bar var låst. Det var så för oss alla. Vi var alla låsta och vi bar med skavsår på nacke och […]

Vinter i Stockholm

  Det är vinter i Stockholm sedan månader tillbaka. Nyheterna talar om slukhål och jag vaktar mina steg för jag känner att jordens dragningskraft är stark. Axlarna sjunker framåt och ryggen kröks. Dras nedåt. Då och då rätar jag på mig (ryck upp dig), förvånas över att jag då växer flera centimeter. Jag har ju alltid […]

Vårbruk och ordbruk

Vårbruk. Det är ett vackert ord, tycker jag. Fullt av förhoppningar om den kommande tiden då allt spirar, gror och slår ut i full blom. Att bruka våren. Använda våren. Med envishet kallar jag min insats idag för vårbruk även om det vanligtvis för tankarna till nyvältrade glänsande jordfåror, en traktor med moln av sand […]

%d bloggers like this: