Miobrev

Det är tillåtet att leva – på spaning efter den tid som finns.

Category: Leva levande

Tillbaka igen ราชอาณาจักรไทย

Snart ska jag åka igen, till landet av färg och smak, av dofter och värme. Till landet av leenden och stora vatten, långa stränder, vespor, yoga och sötade popcorn. Till landet med strandvillor och plåtskjul, fattigdom och rikedom, ensamhet och starka familjeband. Landet med kullar och berg, fint och fult, billigt och dyrt. Till landet […]

You must carry a chaos inside you …

“You must carry a chaos inside you to give birth to a dancing star.” – Nietzsche Det är bra att acceptera jobbiga känslor, att bära dem är svårare. Att hålla i famnen och låta dem få följa med en bit på vägen, bärande, det är tungt. Vi vill inte känna jobbiga känslor. Vi vill bort […]

Vad kan man begära av livet egentligen?

  Ingenting. Det vet vi alla egentligen. Begära duger inte. Vi har inte fått någonting lovat den dagen vi tog vårt första andetag. Begära något av någon annan eller av omständigheterna är inte heller en säker väg till ett lyckligt liv. Vad kan vi begära av oss själva? Lite mer. Om inte begära, så kan […]

Hemma

Jag har nu varit hemma i Sverige i ungefär en månad. Tidsuppfattningen är något märkligt. Det känns väldigt avlägset, hela mitt Thailandsäventyr. Nästan som om det var en dröm, eller åtminstone något som hände för väldigt länge sedan. Jag kan inte riktigt förstå att jag för bara en månad sedan tog på mig långbyxor och […]

En slags vardag

Här är mitt jobb. Nu har jag jobbat ett par månader och det har börjat bli en slags vardag här också, om än väldigt annorlunda mot den hemma. När jag jobbar så jobbar jag verkligen. En ständig kö av samtal, beslut, hänvisningar, vidarekopplingar, letande i dataprogram och minne. En balansakt mellan att vara vänlig och […]

%d bloggers like this: