Hemma i Småland

by miobrev

IMG-3828

Nu är tiden då löven färgas röda, morgondimma ligger över fälten, en del äpplen sitter kvar på träden och några ligger i gräset och blir brunare för var dag. Det är en övergångstid mellan sommarens många varma dagar till vinterns kyligare dagar och nätter. Det är en övergångsperiod även i mitt liv.

För snart ett år sedan var jag på nyårsretreat. Vi fick till uppgift att skriva ner vad vi önskade oss av året som kom, vi skrev också ned vilka saker vi ville lämna bakom oss och inte ta med oss in i det nya året. Jag hade en längre tid haft en längtan att flytta från Stockholms innerstad och bo nära naturen. Jag ville vakna på morgonen och se ängar, skog och gräs. Jag ville gå ut och dra ett djupt friskt andetag och lyssna till tystnaden.

Jag skrev ner min längtan, jag såg ett litet rött hus framför mig, liknande det jag bodde i ett halvår i Dalarna något år tidigare. Jag var färdig med Stockholm, det hade jag vetat ett tag. Jag hade sagt upp mitt jobb och tillbringat sju månader i Thailand året innan och visste att jag gjort rätt då jag valde min inre längtan framför tryggheten med ett fast jobb.  Jag bestämde mig där på nyårsdagen att jag det här året skulle försöka hitta den där platsen och det där huset. Jag såg framför mig hur jag vaknade, gick över ett kallt trägolv, tände i vedspisen, drog på stövlarna och gick ut på trappan för att känna doften av den nya morgonen.

Nu sitter jag här i ett hus jag hyrt. Det ligger i min hembygd, nära gamla vänner och delar av min familj, det finns en sjö bredvid som glittrar i höstsolen när jag ser ut genom fönstret, det finns kakelugn, vedspis, kamin och fri tillgång till ved, det är vackert och jag känner mig lyckligt omhändertagen av omständigheterna.

Är det slumpen, karma, bönesvar eller min handlingskraft jag har att tacka? Jag vet inte, men jag tackar mig själv för att jag inte glömt bort att det går att konkretisera drömmar, måla upp dem, skriva om dem och tänka på dem.

Jag tror på att allt som händer oss skulle vara en del av vägen i vårt liv, jag tror att det som är jobbigt formar och förbereder för nya saker.  Jag tror att tacksamhet är en muskel som ibland är vältränad ibland bortglömd. Jag tror på kärleken trots besvikelser, jag tror att jag kan trots att jag inte alltid är stark, jag tror att jag gör mitt bästa fast jag inte alltid vet vad som är bäst. Jag tror att förändring inte är en strävan att bli annorlunda, bättre, helare, utan att förändring sker när vi inser våra många möjligheter.

Jag tror att en nybakad fralla är dagens belöning till mig själv för att jag aldrig gett upp. Och en hyllning till dig, som också klarat alla dagar fram till nu, och ett tack för att du läser.  Vem är du som läser? Skriv en kommentar!

IMG-3829

“Slösa aldrig bort tid med att göra någonting viktigt när det finns en solnedgång utanför som du borde sitta under!” – C. JoyBell C.