Tillbaka igen ราชอาณาจักรไทย

by miobrev

IMG_3199

Snart ska jag åka igen, till landet av färg och smak, av dofter och värme. Till landet av leenden och stora vatten, långa stränder, vespor, yoga och sötade popcorn. Till landet med strandvillor och plåtskjul, fattigdom och rikedom, ensamhet och starka familjeband. Landet med kullar och berg, fint och fult, billigt och dyrt. Till landet som öppnar famnen för oss främlingar som kommer och lånar ett litet tag. Som kallar oss vänner, falanger faranger och madame, som bjuder in till familjemiddag bakom baren, som skrattar, ropar och vinkar då man går förbi. Landet med herrelösa hundar och stora sprutor mot rabies och diverse smittor. Landet med cykelturer i Bangkoks minsta kvarter, med varaner vid flodbäddarna och flytande gästhus och mäktiga badvattenfall i djungeln.

IMG_3174  Där samlas vi, ett stort gäng svenska sjuksköterskor, jobbar en del och lever livet i en bubbla under några månader, långt ifrån den plats vi vanligen befinner oss i. Vi lyssnar på människor som ringer, dag, natt, kvällar och morgnar. Vi lugnar, tröstar, ger råd och delar en stund av ensamhet och förtvivlan med en som inte har någon annan att ringa till. Ibland behövs tvål och vatten, ibland behövs polis eller psykteam kopplas in. Ibland ringer någon från en balkong och vågar inte gå in till sambon, ibland ringer någon för att berätta att nyfödda bebisen inte vill äta. Ibland ringer en man för att ingående berätta hur han tillfredsställer sig själv medan han pratar med en sjuksköterska (förmodligen syster Jane som inte alls är jag). Ibland avbryter man vänligt, ibland lägger man bara på, ibland kommer ett samtal om smuts under tånaglarna en minut efter ett självmordssamtal. Eller en kvinna som säger att mannen gick ut i morse och inte kommit hem och undrar om han kanske gått till minnesmottagningen, men sedan kommer på att “det är ju jag som går där”.

IMG_3198

Jag längtar till dofterna och den trettiofemgradiga värmen dygnet runt. Jag längtar till sommarklänningar och flipflops utanför kontorsdörren, där inne går alla barfota. Jag längtar till Art Village, konstnärskollektivet utanför stan där allt är stilla som om tiden saktar in. Till yogan där lokala och utlänningar samlas och njuter av att utforska kroppens gränser. Jag längtar till soluppgångar vid havet och munkarnas stillsamma vandring på stranden i gryningen. Tid för skrivandet. Och jag får uppleva detta en gång till.

IMG_3173