Vad kan man begära av livet egentligen?

by miobrev

 

IMG_1138

Ingenting. Det vet vi alla egentligen. Begära duger inte. Vi har inte fått någonting lovat den dagen vi tog vårt första andetag. Begära något av någon annan eller av omständigheterna är inte heller en säker väg till ett lyckligt liv.

Vad kan vi begära av oss själva? Lite mer. Om inte begära, så kan vi åtminstone förvänta oss lite mer av oss själva. Vi kan försöka göra det vi kan för att få leva levande. Vi kan förvänta oss att göra det vi bestämt oss för. Jag kan förvänta mig av mig själv att dyka upp vid datorn om jag bestämt mig för att skriva en dag. Jag kan förvänta mig att göra mitt bästa på jobbet. Jag kan förvänta mig att gå upp och yoga om jag bestämt mig för det. Men viktigare än så: vi kan förvänta oss att försöka en gång till när vi misslyckas.

Vi kan förvänta oss att stå på vår egen sida i sådant som är viktigt för oss. Vi kan förvänta oss att inte motarbeta oss själva, utan ställa upp lojalt och envist vid vår egen sida. Vi kan begära av oss själva att ge oss en kort stund av stillhet när vi är utmattade. Vi kan begära att behandla oss själva själv så snällt vi kan.  Vi kan inte begära av någon annan att öppna sig och ge förtroenden, men vi kan försöka bli bättre på att lyssna. Vi kan inte begära att andra ska ge oss det vi önskar, men vi kan försöka bli bättre på att tala om vad vi vill. Vi kan inte förvänta oss att någon ska ta emot det vi vill ge, men vi kan erbjuda det.

Och så ibland leder vår strävan någonstans. Till äventyr, till stillhet, till förtroenden, till nya möten, till upplevelser och platser och en känsla inuti som är vibrerande och stark. Till stunder då livet känns så mycket att man antingen behöver brista ut i skratt eller gråt, eller bara stanna upp i förundran. Vi kan antingen berätta om vår känsla eller bevara den tyst inom oss.

Vi kan söka upp en skog och vandra där.

Julgransskog