Väldigt länge sedan

by miobrev

… jag skrev nu. Livet har varit fullt av jobb, skrivarkurs och omställningar. Nu är jag sedan några dagar i Thailand. Jag har blivit erbjuden och tackat ja till ett jobb, och kommer alltså att bo här en tag framöver. Jag börjar min nya tillvaro med att ha semester. Jag reste till en ö och har tid att varva ner.

18788766_10154606251743730_652017072_n

Det är lågsäsong och det märks. Jag bor i ett litet hus på stranden vid det ljumma havet. Det är väldigt få människor här, både på stränderna och restaurangerna. Jag har medvetet valt en plats som även i vanliga fall är lugnare än de stora turistställena och jag ägnar dagarna åt att läsa, gå promenader, skriva och reflektera. Jag har knappast pratat med någon sedan jag kom hit. Hotellet är enkelt men fint. Jag kan ligga länge i mitt svala rum och titta på den gröna väggen utanför mitt fönster.

18788070_10154606244413730_1310014039_n

Eller sitta i sanden och se havets ständiga vågor som rullar in mot den tomma stranden. Låta blicken följa en hund eller två som leker i sanden. Se fiskarna som fångar dagens middag. Le åt kyparen som kollar noga på menyn och skriver omsorgsfullt, tre gånger för varje sak jag beställer om det så bara är en kopp kaffe. Det är en avundsvärd tillvaro, inte alltid så lätt att få till i sitt liv, dock. Frihet. Enkelhet. Tystnad. Bekymmerslöshet. Långsamhet. Andlighet.

18816148_10154606244533730_608538721_n

Jag ska inte säga att det bara är enkelt, en lyxtillvaro i paradiset. Det finns också inslag av rastlöshet, ensamhetskänslor, saknad, känslan av att vara självisk som lämnar barn och barnbarn (fast de uppmuntrar mig och ser fram emot att komma hit), eller ännu värre tänka på de som reser över havet och aldrig kommer fram, inte har något val, något hem? Men vad gör jag åt det hemma?  Vore det inte också själviskt att inte njuta av det som världen och livet ger en? Sådana tankar rör sig också i mig då och då. Frågor som inte har enkla svar. Hur kan jag vara till största möjliga glädje där jag är? Just nu i Thailand och snart på ett nytt jobb.

18763025_10154606257063730_2059796730_n

Jag skrev till en vän idag.

“Nu har jag kommit in i en skön lunk, där tiden gör något med min kreativitet, nya tankar får ta plats och jag får nya idéer och insikter. Det är så jag kommer ihåg vem jag innerst är, och då känner jag mening, på något sätt. Det känns som om jag kommer i kontakt med känslan av själva syftet med mitt liv, vad det nu är. Men först måste man gå igenom några jobbiga dagar och det kanske är där många frestas att aktivera sig (jag också, ofta).”

Jag har skickat en av de sista uppgifterna till “Att skriva barnböcker” på Linnéuniversitetet och känner mig glad över alla nya insikter jag fått där. Mitt projekt har varit (är) en barn/ungdomsbok om identitet, friheten som kommer av att växa upp och få göra egna val, rädslan för att inte bli älskad om man inte följer förväntningarna, och jag tänker att det är så mycket som är lika oavsett om man är fjorton eller femtiotvå. Det är frågor jag fortfarande funderar på. Och som jag tycker om att tänka på. Att inse att man har val kan vara skrämmande och underbart.

18788378_10154606244498730_935392744_n

 

Jag går på stigen. Jag är en människa

som rör sig sakta mot mig själv.

Detta är ingenting jag längtar efter:

det bara är. Ett ofrånkomligt möte

på offentlig plats.

 

Vad fruktar jag?

Att likheten skall vara slående

eller skillnaden bestående?

 

Jag fruktar helheten: att acceptera

allt jag är, inte bara det lilla som

jag visar upp till allmänt beskådande.

                                 Petter Bergman ur ”Tilltal”