Medarbetarsamtal med mig själv

by miobrev

img_2939

Halvtid in på mitt kreativa år med skrivande och måleri har jag gjort en del intressanta upptäckter. Kreativitet, detta vida begrepp innefattar så mycket. För mig handlar kreativiteten till stor del om drivet att få uttrycka mig. Vad kommer det ifrån? Var finns källan och vad kan jag göra för att få ännu bättre tillgång till den? Först lite allmänt om kreativiteten. Fortsätt läsa, det kan finnas en tråd, även om du inte ser den ännu.

Jag har insett att det handlar om att låta sig bli använd och fånga det som kommer, låta det ta fast form, på något vis. Inom eller utom en själv. För mig ger det en känsla av att bli tagen i anspråk, åh detta vackra uttryck. Bli tagen i anspråk genom att få användning av erfarenheter och personlighet. Det handlar egentligen om längtan efter förlösning, islossning, lövsprickning. Skriva ord efter ord tills inget mer finns att säga. Det är sällan jag upplever det i verkliga samtalet, både för att jag själv inte finner orden så snabbt och klart som då jag skriver, också för att man sällan träffar på någon som har ett sådant outsinligt intresse för en, att man inte känner en gräns. Det vore förmodligen både väldigt utmanande och ganska ofint att försöka sig på. Men när jag skriver så bestämmer jag själv hur länge jag vill hålla på.

Jag har förresten tidigare här på bloggen skrivit om min längtan efter att skapa ett sammanhang någon gång där en människa i taget får tala till punkt, berätta sin historia eller dela sina tankar tills det verkligen känns klart. Kanske kan jag skapa det någon gång? Skulle du vilja vara med? Det skulle vara som stjärnorna på slottet utan karriär-cv men med berättelsen om dig. En helg kanske, med goda kända eller okända vänner.

Så vad har jag kommit på, så här efter ett halvår av ovanligt mycket tid att skapa? Var finns den kreativa källan, den mystiska formeln och den raka vägen in i kreativitetens flöde? Vilka övningar, meditationer, skrivknep eller andra aktiviteter kan jag använda?

Hemligheten jag har kommit på är förmodligen inte rocket science, men ändå förvånande och omvälvande för mig. Jag behöver nämligen inte göra någonting annat än att dyka upp vid min dator med kontinuitet. Om jag gör det så har jag gjort det som behövs. Resten är ett flöde som uppstår, ibland brusande som en mäktig norrländsk älv, ibland trögflytande och långsamt rinnande, men det kommer. Jag behöver bara se till att göra mig tillgänglig.

Jag gissar att det är så för oss alla, oavsett hur vi vill uttrycka oss. Står målaren vid sin duk och har bestämt sig för att stå där tills det blir något, så kommer hen förr eller senare att ta upp penseln. Eller fotografen, eller konditorn, eller arkitekten, eller företagsledaren, eller modeskaparen, eller dansaren eller knypplaren. Har man bestämt sig och väntar tillräckligt länge så händer något. Om man inte istället ger upp och går för att se på tv, surfa, gyma, yoga eller prata i telefon istället. Man kan få idéer av det också, men många idéer hinner man inte fånga, de försvinner innan man ens lyckas få tag i svansen på dem. Det handlar om att infinna sig vid sitt kreativa uttryckssätt och vara där tills det som finns inuti har en chans att få form.

Visst handlar det om tid, det är en ynnest att kunna få vika tid för det man älskar och vill, men inte bara. I ärlighetens namn har jag också skrivit när jag knappast haft någon tid. Tre romanmanus, tre barnboksmanus och en diktsamling har blivit till vid sidan om heltidsjobb. Otaliga kurser i skrivande har jag också gått samtidigt som jag jobbat heltid. Visst vet vi alla att vi klarar väldigt mycket om det finns något vi gärna vill.

Men.

Det långsamma tempot jag har här uppe i byn, de få kraven, tystnaden och tiden, gör att mitt flöde ständigt verkar bubbla under ytan. Det är roligare och mer njutbart. Det finns en tunnare vägg mellan det inre och yttre uttrycket nu. Det tar inte emot att sätta sig, tvärtom, på kvällen när jag lägger mig ser jag fram emot att vakna nästa dag, sätta på kaffet och datorn. Ett nytt vitt papper. Eller en ny duk.

Men att dyka upp vid sitt projekt, ge sig möjligheten att komma i kontakt med det inre flödet, är i slutändan vad allt handlar om. Även om det bara är en kvart varannan dag.

Vad ska det bli av det, då? Hur ska det användas, det där vi skapar? Det är en annan fråga, långt ifrån själva skapandets egenvärde. Vi är kreativa för att vi mår bra av att utnyttja vår potential.

“Creativity is … seeing something that doesn’t exist already. You need to find out how you can bring it into being, and that way be a playmate with God.” – Michele Shea

lingonboll

 

Foto ovan: “In my skin” Akryl på canvas, 2016

Nedan: “Tillsammans” Samarbete med okänd konstnär vid Oresjön, 2016 🙂