Miobrev

En dikt från en annan tid i, märkligt nog, samma liv. Samma längtan att få gå mina egna vägar och inte vara instängd. En längtan att få vara den jag egentligen är. Samma frihetsbehov.

Jag är någon.

Minns stränderna

stenarna

stunderna.

Jag tänker

hur ska jag kunna värderas

av någon som inte var där?

Där jag var människa och levde.

De har inte ens fått det berättat för sig.

Här är jag en siffra

en säng

en diagnos,

en ovanligt narkosöverkänslig patient

som inte svarar på behandling

utan kräks

och luktar svett.

Min värld är större än ni anar.

Jag har en fågelflock i huvudet

och jag minns hur det kan vara,  att vara jag.

Nej, tack. Jag vill inte ha linfrön på gröten.

Jag vill inte ha gröt.

En dag flyger jag över takåsarna igen.

Foto övre: Rickard Taubner (https://www.flickr.com/photos/mrpianoman/)

Foto nedre: Ulrika Undén