Att bli recenserad är som när man skulle väljas på gympan

by miobrev

Att väljas till lag på gympan var ett grymt spel. Jag tror vi alla (utom några ytterst få som var självskrivna) minns känslan. Du vill bli vald. Du kan inte göra något för att påverka, bara hoppas och vänta. Du måste bara stå pall de granskande blickarna och hoppas att du duger. Du vet själv att föresatsen är att göra din bästa match hittills, men räcker det? Har någon sett vad du vill göra?

Det är ungefär som att vänta på recensioner när man skrivit en ny bok. När man får ett mail från förlaget med titel “Superdupergrattis” då vet man att det blir en bra fredag. Då vet man att det gick bra den här gången. En allt igenom positiv recension från Bibliotekstjänst för nya boken om Annie var anledningen. Det känns som om recensenten förstått min intention med böckerna och tagit emot med en öppen famn.

Varför är en positiv recension från bibliotekstjänst så viktig? Det betyder att det är många bibliotek som kommer att köpa in den och det i sin tur betyder förstås att fler barn kommer att få möjlighet att läsa, och eftersom jag önskar att den ska nå till barn som behöver den så är jag glad. Eftersom man inte får citera recensionen i sin helhet (jag förstår inte varför), så tar jag bort delen som beskriver handlingen. Vad den handlar om kan ni läsa under fliken “Mina böcker” om ni är intresserade. Så här skrev Btj om Annie och Den Andra, som snart är ute i handeln:

Ibland blir ilskan inombords så stor att den måste ut fast man inte vill. Så är det för Annie som är inlagd på sjukhus i denna fristående andra bok om henne. I första boken beskrivs sorgen över att inte kunna vara med på uppropet första skoldagen med fin inlevelse. I denna nya bok, Annie och Den Andra, skildras hur det kan upplevas känslomässigt att ligga på sjukhus. (…) Medan första boken, som har en annan illustratör, finstämt fångar stämningarna, så tar Anna Westins färgstarka och mer serieliknande illustrationer fasta på händelserikedomen och detaljerna. Den Andra gestaltas livfullt som en busig skugga till Annie. Författaren Maria Boms enkla okonstlade språk fångas barnets erfarenheter på ett både inkännande och avdramatiserat sätt.

Lektör: Boel Peterson, Btj häftet nr 3, 2017

Jag är så tacksam för att få ge ut böcker om barn på sjukhus och att böckerna tas emot positivt. Detta är en fredag med guldkant, trots snöblandat regn, en mus i diskbänksskåpet och tre lampor som gått sönder i köket.

narrative-794978_1920