Tur

by miobrev

Det är en härlig känsla av frihet att bara sätta sig i bilen och köra. Två dagar skulle jag njuta av att vara på tur. Jag åkte siktade mot Idre för att vandra och stanna över en natt. Sedan till Fulufjälls nationalpark och Njupeskärsfallet, Sveriges högsta vattenfall. Tyvärr blev den andra dagen inte alls som jag tänkt mig. För att göra en lång bilfärd historia kort så hindrades jag av vägarbeten som gjorde att fjället och fallet föll bort framför mina ögon. Men. Ändå. Så här blev det istället:

Första dagen vandrade jag på Städjan, denna topp som inspirerade Richard Dybeck år 1844 till temat i Sveriges nationalsång ”Du gamla, du fria, du fjällhöga nord”. Receptionisten sa att det var mycket kuperad terräng. Jag tyckte hon såg skeptisk ut när hon tittade på mig.

Till en början gick jag genom vacker skog,

img_2301

 

med stenar,

img_2305

 

och rötter.

img_2295

 

Jag vandrade vidare och när jag kommit en bra bit vände jag mig om och såg det här:

img_2329

 

och framför mig det här:

img_2318

 

Sedan var det äntligen kaffedags

img_1388

 

medan jag vilade ögonen här:

img_2316

 

Och det blev afton den första dagen.

img_2384

img_2392

 

Nästa morgon var det kallt. Och snö!

img_2404

 

Fast det var bara övningsfejksnö.

img_2403

 

Men när jag reste vidare fick jag se en sjö med äkta is. Det sjöng ett djupt klonkande ljud under isen.

img_2419

 

Jag såg någon som gett upp och en annan som tagit över.

img_2446

 

Sedan kom dimman. Det var trolskt och vackert. Skogen blev plötsligt vit av fukten och den kalla luften. Ett sagolandskap.

img_2432

 

En väg.

img_2431

 

Och en rastplats.

img_2456

Här kunde det passa att avsluta med något klokt men jag kommer inte på något. Hej på dej!