Jag, texten och tiden

by miobrev

Det blåser idag. Vinden susar i trädtopparna och på avstånd hör jag svanarna vid Lintjärnen. De har kommit tillbaka efter att jag skrämde iväg dem då jag höll upp i mitt skrivande och gick dit för att fota. Solen sken och det var sagolikt vackert. När jag kom lyfte de med ljudet av stora flaxande vingar tillsammans med en flock mindre fåglar (doppingar?). Jag satt länge på en trädstam och väntade på att de alla skulle komma tillbaka, tänk att få se dem komma flygande och landa på den lilla tjärnen. Men de höll sig undan och inte förrän nu, några timmar senare, hör jag deras läten där nere igen.

Lintjärnen Sörboda Rättviks kommun

Annars har jag skrivit hela dagen. Mina huvudpersoner har, utan att själva valt det, hamnat på samma vandringsresa i Grekland, tjugofem år efter att deras kärlekshistoria fick ett dramatiskt och smärtsamt slut.

bläckfisk chania crete

Ena stunden befinner jag mig alltså på Kreta, gör vandringar i berg och på högslätter, genom raviner och utmed havet. Platanträd, oleandersnår och jordgubbsträd. Picknickluncher och den rosa stranden Elafonissi. Och två personer som absolut inte vill eller vågar närma sig katastrofen som inträffat. (Men naturligtvis måste enligt författaren, hehe.)

chania harbour

I nästa stund är jag vid en svensk skogstjärn med sol bakom tallarna, fält och kullar, grusvägar och svanfjädrar på vattenytan. Kaffe i en termos, blöta fötter, vantar på händerna och en kamera över axeln. Tystnaden och granskogssus.

img_1752

Mitt val att ta mina skrivardrömmar på allvar och flytta hit upp till Dalarna för ett år är av de bästa val jag gjort. Vad spelar det för roll vad det kommer ur det här, vad spelar det för roll om manuset jag skriver på blir accepterat hos ett förlag eller inte? Det är inte mitt jobb att fundera på det, folk är anställda för att bedöma manus, de har betalt för det, det är deras jobb. Mitt jobb är att skriva. Jag gör anspråk på den kreativa sidan hos mig, det är vad det här året innebär. Vad det sedan leder till på olika sätt får vara en överraskning någon gång i framtiden. Just nu är det bara jag, texten och tiden.

läshörna