Miobrev

Det är tillåtet att leva – på spaning efter den tid som finns.

Month: October, 2016

Jag, texten och tiden

Det blåser idag. Vinden susar i trädtopparna och på avstånd hör jag svanarna vid Lintjärnen. De har kommit tillbaka efter att jag skrämde iväg dem då jag höll upp i mitt skrivande och gick dit för att fota. Solen sken och det var sagolikt vackert. När jag kom lyfte de med ljudet av stora flaxande […]

Hej då

Hej då, Stockholm. Vi kan bara ha ett on-off förhållande nu, idag reser jag igen, från neon till neon.    

Det var en gång en hand (var är mina kläder?)

Jag längtar efter mina kläder som mamma sytt. När jag blundar ser jag mammas händer med tyg i, mönster i blått och med dubbla sömmar, för att det är modernt. Jag ser tyglappar som sätts ihop med nålar, mammas naglar som petar till en kant och hur tyget sätts ihop sida vid sida. Nålarna i […]

Vargarna ylar i Sörbodaskogen

Här i Sörboda såg grannen två vargar häromdagen, de jagade hans hund och när han lyckats skrämma bort dem och hunden räddat sig till honom var den blöt på ryggen av deras dregel, så nära var de. Några dagar senare såg man färsk varspillning på grusvägen en bit bort, det betyder att de inte bara […]

Schubertiana (en annan nobelpristagare)

Schubertiana I kvällsmörkret på en plats utanför New York, en utsiktspunkt där man med en enda blick kan omfatta åtta miljoner människors hem. Jättestaden där borta är en lång flimrande driva, en spiralgalax från sidan. Inne i galaxen skjuts kaffekoppar över disken, skyltfönstren tigger av förbipasserande, ett vimmel av skor som inte sätter några spår. […]

%d bloggers like this: