Det bästa i livet är livet (till exempel sångsvanar vid en skogstjärn)

by miobrev

Jag vaknar upp till min första morgon i Sörboda efter Irlandsresan och en kort sväng till Stockholm. Dimman ligger mjukt över fälten och in i skogen bakom huset. Det är vackert och trolskt, perfekt för en dag av skrivande. Det får mig att tänka på hur skrivandet av en berättelse är precis så där. Suddigt, otydligt, vackert men svårorienterat. Med tiden lättar dimmorna och landskapet blir tydligare. Historien man förut anat kommer fram mer och mer. Tankarna klarnar och man ser hur det hänger ihop, alltihop som förut bara skymtade fram som diffusa fragment.

img_1442

Illustratören Anna Westin och jag jobbar med att få ihop illustrationer och text till nästa Annie-bok nu. Det är mycket att tänka på. Hur ska bilderna och texten tala sina egna språk, och samtidigt bäst komplettera varandra? Framför allt, vilket är barnens perspektiv? Hur når vi upp till deras nivå? Jag ändrar i texten, Anna ändrar i bilderna, vi möblerar om, gör om, gör bättre och till slut känner vi oss förhoppningsvis nöjda. Titta här på Annas övriga illustrationer.

(Vill du köpa första Annie-boken kan du göra det lite överallt, exempelvis här på förlaget. Man kan provläsa lite också.)

Framåt kvällen gick jag ner till tjärnen alldeles i närheten, där hade tolv svanar stannat till. Denna dagen är jag nöjd. Livet är ändå på något sätt det bästa vi har.

Ljudet av svanar ekade i tystnaden. Magiskt, poetiskt, rysligt vackert.

Eller wow, som Sigge (1,5) skulle ha sagt.

img_1911

img_1955

”Sångsvanar ur dimma.

Vitt i grått. O, tysta verklighet.

Jag ser hur grönskan djupnar,

och det kvällas.”

Bengt Emil Johnsson ur Aftonsånger