Älgar, råbockar och annat småknytt

by miobrev

Jag kom upp till min nya vardag i förrgår kväll efter några dagar i Stockholm. Det var sent på natten, jag hade släpkärra och körde dessutom fel, eftersom jag satt i tankar på vad jag ska skriva nu och visst var mer än lovligt disträ, så det tog lång tid. När skogarna tätnade omkring mig såg jag tre rävar och en älg, under loppet av tio minuter. Alla höll sig, tack och lov, i vägrenen.

Efter älgmötet blev stämningen i mig en annan och bergknallar blev älgryggar, reflexpinnar som fallit i dikesrenen blev lysande ögon, sinnena var på helspänn. Min mobil var urladdad och jag ville inte köra på något och bli stående på en mörk väg utan att kunna kalla på hjälp. Jag började tänka på hur många bilar jag sett den senaste timmen. Noll. Noll! Ingen var ute och körde klockan halv tolv en onsdagnatt i Dalarna. Tänk om släpvagnen skulle börja vobbla. Kan släpvagnar vobbla eller är det bara husvagnar? Jag saktade ner ytterligare. Eller punktering. Tänk om jag får punktering! Kan man byta däck i totalt mörker? Kan man byta däck i totalt mörker om man aldrig har bytt däck, är en mer korrekt fråga. Hur länge skulle jag få vänta till någon kom? Hela natten?

När jag kom fram var jag rejält trött. Jag körde upp på gårdsplanen och öppnade bildörren, släppte in den mjuka nattluften. Den rann som ljuvaste Voltarenkräm ner över axlarna och musklerna slappnade av.

Jag satt en länge med en kopp te på verandan, lät platsens stillsamma  vila omsluta mig. Fortfarande sommar. Svart augustimörker. En råbock skällde långt bort. Två rönnbär låg på den nybyggda vedlåren. Rönnbärsträdet står långt ner i utkanten av trädgården, kanske var det räven som brukar smyga omkring här, som sagt surt och spottat ut. Eller, mer troligt, var det fåglarna som lämnat dem där. Några nattfjärilar dansade kring ytterlampan.

Jag och släpkärran är här nu, tänkte jag. Jag är här nu, i min granskogsdjungel.

IMG_1409