Och klockan var halv tolv…

by miobrev

IMG_0576

Så kom jag upp till Tystnaden igår kväll. Jag gick en kvällspromenad och plockade smörblommor i sista stund, kronbladen faller vid oförsiktiga rörelser, men jag vill hänga på tork i taket i bagarstugan. Åkerväddar stod höga i vägkanten och jag hoppas att den violetta färgen på de stora blommorna ska hålla till långt in i vinter. Jag minns att jag läst att de späda bladen är ätliga, de smakar kål. En bukett knubbig Rölleka fick det också bli, jag tror den torkar bättre än de skira sjoken av hundkex. Jag hälsade på Tora och Nova som stod i sin hage, Tora var väldigt sugen på mina blommor och gnäggade djupt ner i magen. Å deras vackra, sammetsmular. Jag satte mig på en stubbe och såg ut över ett fält, och såg de mörka molnen dra fort över den fortfarande ljusa himlen. Knotten som var så envisa för en stund sedan försvann när kvällsbrisen kom, jag hörde suset i trädkronorna ovanför mig. Runt fötterna växte smultron och jag plockade på ett långt strå.

På väg tillbaka mötte jag Sofia, fick en pratstund och följde med till hästarna igen. Hagen är liten så de får lite extra hö tills de ska flytta till Dansbodarna och större hagar om några dagar.

Vi gick tillbaka på landsvägen och pratade om djur och människor. Om att känna in signaler och om förmågan att lyssna till det som har ett annat språk. Om den lilla platsen i världen som är just här, om tacksamhet. Sedan gick vi var och en till sitt och klockan var halv tolv när jag kom in och jag bjöd på smultronen men det var inte jag som var generös, utan naturen.

Den slösar just nu och det är bara att gapa och svälja allt man får. Värmen, bären, ljuset, kylan, solen, molnen, varma asfaltsgator, natthimlen, daggen, caféer, rabarber, grönskan, blommorna, det svala badvattnet, regndropparna, dofterna. Bara ta in det alltihop, blanda och svälja klunk efter klunk av sommarbrygd. Bli yr och påverkad men gapa stort efter mer. Så känner man livet och sommaren i sig, att spara till dagar som är på annat sätt.

IMG_1014