Irland, grönska och nakenbad

by miobrev

IMG_0292

Idag vaknade jag tidigt. Jag gick upp och ställde mig framför fönstret med den fantastiska utsikten och försökte ta in att jag är här och ska vara här i två veckor. Jag kom igår till denna plats på irländska landsbygden, bland böljande kullar och en grönska som känns overklig, också en gråmulen dag som idag.

Jag gick ner till köket och tog en kopp kaffe, rostat bröd med hemkokt marmelad och en clementin. Efter en stunds småprat med en annan morgontidig författare gick jag till sjön alldeles nedanför trädgårdens stora gräsmattor. Där satte jag mig på en brygga och det började regna. Eftersom jag ändå blev blöt fick jag lust att bada. Bara ta av mig kläderna och gå i, för att andan och lusten föll på. Jag hoppades att ingen skulle komma, men stillheten uppe i huset var påfallande när jag gick, och klockan var bara sju. Ingen kom. Det var bara jag, en svala som kastade sig under himlen och ett par svanar som seglade långt bort. Någonstans fanns en lom, det karaktäristiska gåtfulla lockropet ekade över sjön. Vattenytan vibrerade mjukt av tusentals små regndroppar. Senare kom en hund och han kastade sig i med pälsen på.

Igår kväll åt jag middag med de andra som är här för att skriva, komponera eller måla. Richard från Australien som skriver barnböcker, Ma från Peking som översätter litteratur från engelska till mandarin, Geraldine som skriver böcker och är översatt till svenska (“the publishinghouse in Sweden is called Bonniers, do you know it?” I kind of know it, yes), Mary som är dramatiker vars pjäser gått på Broadway och på Stadsteatern i Stockholm, John som är skådespelare, en kompositör och flera andra vars namn jag fått och tappat. Flera av dem har kommit hit i tjugofem, trettio år och de var alla så omhändertagande och omtänksamma. “Now you are one in the Tyrone family, Maria. You will come here many times… för om man har fått möjlighet att komma hit så kan man aldrig hitta ett bättre ställe att skriva på.”

Nu sitter jag här och tänker på att jag inte måste skriva. Jag får inte ge utrymme för prestationsspöket som nyfiket vill hålla koll på läget och försöka få mig att börja tvivla. Nej då. Kom inte hit nu, jag skriver vad jag vill, när jag vill, om jag vill. Jag behöver inte jämföra mig, jag behöver inte tävla, jag behöver inte fundera på hur jag hamnade här, bland dessa fantastiska människor. Jag behöver bara vara här. Jag behöver bara vara Maria from Sweden som fick första boken utgiven för bara ett par år sedan. Jag är välkommen här.

Och tänk om det är sant som de sa igår; Det är något mystiskt med den här platsen, här kan man skriva sådant man aldrig skulle kunna skriva någon annanstans, det är den här platsens ande… 

IMG_0298

Läs mer om Tyrone Guthrie Centre.