Verklighet och kärna blir ditt enda val
by miobrev
När jag vaknar ser jag en hylla. Idag dansar solen över väggen och sakerna. Den vänstra tavlan har jag målat, det är kvinnan som blundar mot månen, känner svindeln över att vara en del av vintergatan, universum. Den högra är ett foto av mig när jag var liten. Jag leker tittut med fotografen, den påminner mig om att jag var lycklig som barn, för barn har förmåga att vara i nuet. I mitten finns jag som en liten, naken klippdocka (med axlarna vid öronen och en bred, glad mun), designad av ett av mina nu vuxna barn. Jag har en historia, den har lärt mig mycket, jag har troligen en framtid, den är oviss. Jag har ett nu. Det är ALLT. Det är fullt av det som blivit mitt liv. Jag tackar mina gudar för allt.
Du ska tacka dina gudar
om de tvingar dig att gå
där du inga fotspår
har att lita på
Du ska tacka dina gudar
om de gör all skam till din.
Du får söka tillflykt
lite längre in.
Det som hela världen
dömer
reder sig ibland rätt väl.
Fågelfri var mången
fann sin egen själ.
Den som tvingas ut i
vildskog
ser med nyfödd syn på allt,
och han smakar tacksam
livets bröd och salt.
Du ska tacka dina gudar
när de bryter bort ditt skal.
Verklighet och kärna
blir ditt enda val.
Karin Boye
Wow, vilken fin beskrivning av hur det känns att vara närvarande. 🙂
Tack! Ja, när man är där man är så blir allt klart och verkligt.
Fast vi är så olika är vi lika i mycket och din beskrivning och dikten känns i mig. Tack för dig. Jag tackar mina gudar för alla goda människor.
Tack för dina kommentarer och tack för dig, Berit!