Miobrev

När jag vaknar ser jag en hylla. Idag dansar solen över väggen och sakerna. Den vänstra tavlan har jag målat, det är kvinnan som blundar mot månen, känner svindeln över att vara en del av vintergatan, universum. Den högra är ett foto av mig när jag var liten. Jag leker tittut med fotografen, den påminner mig om att jag var lycklig som barn, för barn  har förmåga att vara i nuet. I mitten finns jag som en liten, naken klippdocka (med axlarna vid öronen och en bred, glad mun), designad av ett av mina nu vuxna barn. Jag har en historia, den har lärt mig mycket, jag har troligen en framtid, den är oviss. Jag har ett nu. Det är ALLT. Det är fullt av det som blivit mitt liv. Jag tackar mina gudar för allt.

Du ska tacka dina gudar

om de tvingar dig att gå

där du inga fotspår

har att lita på

Du ska tacka dina gudar

om de gör all skam till din.

Du får söka tillflykt

lite längre in.

Det som hela världen

dömer

reder sig ibland rätt väl.

Fågelfri var mången

fann sin egen själ.

Den som tvingas ut i

vildskog

ser med nyfödd syn på allt,

och han smakar tacksam

livets bröd och salt.

Du ska tacka dina gudar

när de bryter bort ditt skal.

Verklighet och kärna

blir ditt enda val.

Karin Boye