3 december. “Tiden går och man börjar bli gammal.”

by miobrev

images (5)

 Det är stor skillnad på att vara vid liv och att vara levande. Jag vet för jag har provat båda delarna. Mitt bagage blev en gång för tungt att bära på, och för att slippa känna det så stängde jag ner mina känslor. Precis som man går runt i ett hus och släcker lamporna inför natten, stängde jag ner känsla efter känsla. En lampa i taget, och till slut var det mörkt. Det blir svårt att navigera om det är tyst och mörkt. Då måste autopiloten gå på, man blir som en maskin och man håller sig vid liv, men man känner inte livet i sig.

Jag är så oerhört tacksam över att jag alldeles precis fyllde femtio år, jag vill inte vara en dag yngre. Jag blir dock väldigt gärna äldre. Idag hörde jag två gamla damer sitta och prata på bussen, den ena sa till den andra: Jag vill gärna leva, jag vill bara inte leverera. Sedan skrattade de båda gott.

Jag tycker det var svårt att vara barn och tycker mycket bättre om att vara vuxen. Nu bestämmer jag över mig själv och har förmånen att få leva i ett land där jag får vara fri. Jag tar vara på det så gott jag kan, det vore otacksamt att  tillåta fångenskap av hjärta och tankar och inte värna om sin frihet. Jag ser det som en av livets stora förmåner, att få bli äldre, klokare, mindre orolig för vad andra tycker och tänker. Mer fri. Jag är ingen ridskolehäst, jag är en vildhäst och trivs bäst när vinden får manen att flyga och marken dundrar under mina fötter. Tankens frihet.

Ibland tror jag att jag också blir mer och mer barn.

“Ja, tiden går och man börjar bli gammal’, sa Pippi. ’Fram på höstkanten fyller jag tio år, och då har man väl sett sina bästa dar.” (ur Pippi Långstrump går ombord.)

7671591974_c30b1d90c5_b

Foto: Tobias Myrstrand Leander (Flickr)