22 december. Med dina omständigheter i drivor omkring dig.

by miobrev

Jag minns när jag en av de första gångerna på många år kände mig närvarande, levande och alldeles tillfreds. Jag gick i trädgården och böjde mig plötsligt ner för att dra upp ett ogräs mellan plattorna. Jag böjde mig ner, alldeles utan ansträngning och drog upp den lilla späda plantan, bara som en impuls. Ingen övertalning krävdes, ingen protest i min kropp, jag bara gjorde det. För att det inte var en ansträngning! För att jag fick lust. Jag fick. Lust. Min motor var igång igen.

Vet du vilka dina känslomässiga behov är? Vet du hur du ska se till att få dem uppfyllda? Vet du vad du behöver för att hålla balansen i ditt liv? Ibland tror vi att någon annan människa eller andra omständigheter ska ansvara för att vi ska må bra, men det är så ostabilt, du kommer fara upp och ner i en berg- och dalbana. Har du tur uppmärksammas dina behov, annars inte.

Ingen annan kan ta ansvar för att du får vad du behöver. Det ansvaret är ditt, hur jobbigt det än känns. Du kan få mer eller mindre hjälp från dem runt omkring dig, men ansvaret är i slutändan alltid ditt. Med dina omständigheter i drivor omkring dig är det du som väljer riktning. Du kan välja att stå still och skylla på drivorna men det kommer inte ta dig någonstans.

När jag ser tillbaka på mitt liv så ser jag ett ”före” och ett ”efter”. I mitt ”före-liv” så hade jag ingen aning om vad jag behövde, jag visste bara att jag inte var lycklig, trots att jag tyckte mig ha allt. Jag visste bara att jag inte mådde bra. Att inventera mig själv, mina känslor och behov var en omöjlighet, vill jag påstå. Jag hade ingen aning om varför allt var så tungt. Ingen aning. Till kraschen kom. Fruktansvärda erfarenhet och stora välsignelse!

”Efter-livet” är en tillvaro med medvetenhet och en möjlighet att känna efter och reflektera över både mina behov och önskemål, mina positiva och negativa känslor. Jag säger inte att det är lätt alla gånger, men så mycket lättare än före-livet, i alla fall!

Det handlar om att vara autentisk. Känna efter var gränserna går och tala om dem. Säga ja när man menar ja. Säga nej när man menar nej. Att lyssna till sina egna behov är inte själviskt utan en förutsättning för att kunna vara bra på att möta andras behov. Det är svårt, ibland blir människor kanske besvikna, men det är enda vägen för att kunna vara sann och levande. För vägen till att känna livet, kärleken och lusten flödande är att lära känna sig själv. I mitt fall handlade det om att våga börja prata om det mörker som uppstod då jag en gång började stänga igen om mina behov. Det som var nödvändigt då, men inte nu längre. Jag hade bara stelnat i en hemskt obekväm ställning. Då är det svårt att känna livsglädje.

Mitt före-liv var dubbelt. Det ena levdes på utsidan, det andra var min insida. Utsidan tittade noggrant på hur andra gjorde, lärde sig att visa känslor utifrån hur andra betedde sig. Det var många saker som gjordes med stor möda. Efter-livet är så mycket enklare. Det betyder inte att jag inte haft besvikelser eller att allt gått som på räls. Absolut inte, det vet de som känner mig. Men det har varit så mycket enklare än mitt före-liv för jag är mig själv. I efter-livet har jag åtminstone känt och sörjt, jag har skrattat och jag har njutit. Jag känner mig som en levande människa. Jag har mandat att ta beslut om hur mitt liv ska vara. Jag har tackat ja och jag har tackat nej.

Så vad hände? Vad är före-livet och vad är efter-livet?

Det är egentligen ganska enkelt. Jag gick i terapi. Med frikyrkovokabulär skulle jag vilja likna det vid en frälsningsupplevelse, det vill säga ”räddad till ett nytt liv”. Detta är nu många, många år sedan, men jag vill fortfarande missionera om min upplevelse. Det var ingen magi, inga mystiska helandeprocesser, det var ingenting annat än samtal med en varm, vuxen, professionell människa som såg att jag var så styrd av förväntningar att jag inte visste vem jag var. Jag hade inte gråtit sedan jag var sex år och det fanns många tårar lagrade. Mycket vrede som jag behövde erkänna. Det fanns svåra erfarenheter som jag aldrig delat med någon. Hon lät det där komma till tals, och med tiden följde andra känslor med. Glädje. Vila. Frid. Tålamod. Lugn. Hon sa till mig att det inte är lätt att sortera ut vilka känslor man vill tränga bort och vilka man vill känna. Börjar man stänga av känslor så stänger bedövar man alla. Känslolivet är ingen lösgodisbutik där man kan peka och välja.

Känner du igen dig i min berättelse? Känner du igen känslan av att vandra i tjock lera, hur tyngden gör allt svårt och energikrävande? Känslan av att vara skratt och leenden på utsidan men en trött ensam annan person på insidan?

Var rädd om dig själv. Om du vet vad som är ditt andningshål så se till att få det. Kräv gehör för det du behöver, eftersom det är ditt syre. Det går inte att kompromissa bort med mindre än att din livsglädje försvinner.

När hela du går åt samma håll blir luften ny och friheten överväldigande. När du behandlar dig själv med respekt kommer du få lättare att säga ifrån när andra behandlar dig illa.

Du kommer för resten av livet vara så mycket starkare än du var innan, för du är lierad med dig själv. Om du själv inte kan respektera ditt livsutrymme så kommer du inte trivas i ditt liv. Om andra inte kan respektera ditt livsutrymme så ska de inte finnas där.

Den som är rädd om det ömtåliga barnet i dig men inte känner sig hotad av din vuxna styrka är värd din tid och kärlek.

Japp. Jag är konstnär.

FullSizeRender (7)

 Sigge 7 månader