Miobrev

Tio, femton minuter räcker för att grädda bröd men det räcker inte för att komma i flow.  Benny Andersson har sagt i en intervju att han sitter flera timmar varje dag och försöker göra musik. Syftet med att sitta vid pianot timme efter timme är att spela sig in i ett läge där han plötsligt hör sig själv spela någonting bra, något som han inte hört förut.

Jag tänker att det är precis som med skrivandet. Att det krävs tid för att komma in i det läget då man släpper tanken på att producera, och börjar lyssna till en ny röst. Då man plötsligt skriver något som är nytt, även för en själv. Då den unika tonen i en text uppstår. När jag bara tar korta stunder hinner jag sällan in i det där läget, och då blir skrivandet antinget ett självpåtaget tvång eller i bästa fall ett producerande av text, istället för ett spännande utforskande av en berättelse som berättas. Jag vet att den där rösten finns där någonstans, efter timmar och timmar av kreativt flöde.

Jag har skrivit om passionen i skapandet förut, det finns en stark och lockande kraft där. Kanske du också lockas av skaparkraften? Tillåt dig själv att utveckla det du (i hemlighet ?) drömmer om. Gå dit, där det bränns. Blunda några sekunder, vänd på huvudet och öppna ögonen och se en ny vy. Ett nytt du. En ny melodi.

Det är stor skillnad på att vara vid liv och att vara levande.

Foto: Rickard Taubner, https://www.flickr.com/photos/mrpianoman/