18 december. Jag är skamlös.

by miobrev

IMG_0099Nu måste jag berätta om barnboken jag skrivit och som Johanna Magoria illustrerat. Förlaget meddelade igår:

“Dagen börjar på bästa tänkbara sätt med en tidig julklapp när Kulturrådets beslut om litteraturstöd visar att Maria Bom och Johanna Magorias bok Morfar har berättat … beviljats stöd.
Stort grattis önskar vi alla från förlaget!
Hurra!”

Det som gör mig så lycklig är att detta är en barnbok med en lite annan ton än många barnböcker, och jag har varit osäker på hur den skulle klara sig där ute i den busiga, färgglada, kreativa, roliga barnboksdjungeln. Men den har tydligen klarat sig fint.

Så vad innebär det att få Kulturrådets litteraturstöd? Det är en rejäl och innerlig klapp på axeln. Det är en håll klaffen kritiska självcensura inte mer, utan skicka in nästa färdiga manus då-klapp. Boken bedöms av en grupp sakkunniga utifrån nedanstående.

“Utgångspunkter för bedömning av bokens kvalitet är:

  • Originalitet i relation till samtida utgivning och genre.
  • Upphovspersonens självständighet i gestaltandet i relation till genren.
  • Förmåga att tänja gränser för såväl genre, form och innehåll.

samt bokens förmåga att:

  • engagera och beröra genom fördjupad gestaltning
  • väcka nyfikenhet och vidga medvetenhet
  • förhålla sig öppet och ifrågasättande
  • gestalta komplexitet.

När det gäller bilderboken bör bildberättandet kännetecknas av en förhöjande interaktion mellan text och bild. I övrig illustrerad litteratur bör bilderna bidra till fördjupad gestaltning.”

Rent praktiskt så betyder det att böcker köps in och distribueras till nästan 300 bibliotek över landet, därtill en summa pengar till förlaget och upphovskvinnorna. Kulturrådet vill på detta sätt främja spridning och läsning av “god litteratur”. (Källa Statens Kulturråd)

Ja, när jag har kommit så här långt i detta inlägg så håller Jante på att bli galen. Han skriker åt mig att genast sluta att förhäva mig, att jag omedelbart ska sudda ut det jag skrivit, eller åtminstone ändra till en mycket mer nedtonad version. “Nämn det i förbigående, om du måste säga nåt.”

Ja, det kanske jag borde…

Men så tänker jag på Annie i boken, och på en annan liten flicka i en sjukhussäng för länge sedan, och känner tillfredsställelse i att mina erfarenheter blev något bra. Så jag trycker på Save draft och publicerar nu helt skamlöst. Annie, jag och Johanna ber Jante tona ner sig lite idag.

(Vill du köpa den så finns den till exempel på Idus förlag, Adlibris, Bokus, eller så kan du köpa den signerad direkt ifrån mig.)

Foto: Johanna Magoria