14 december. Dalarna och en stund på jorden

by miobrev

 

4abe2cb1-8321-4b78-8d5f-c8d5bff3ba20

Att vakna i ett hus och ligga en stund och bara lyssna på den osannolika tystnaden. Knäppningarna i väggen som säger att det varit kallt i natt. Att kliva upp, se solen gå upp bakom skogsbrynet och skapa tusentals kristaller i det rimfrostvita landskapet. Att låta ögat följa en linje där himmel och ängsmark möts. Att smyga ner i ett stilla och svalt kök och stoppa i några vedklabbar i spisen, tända på med lite björknav och sätta en kanna vatten till kaffet ovanpå. Att känna doften från brasa och kaffe blanda sig med doften från några, aningen för gamla, clementiner. Den här dagen. Åh, den här dagen!  Jag får mer än jag önskar och behöver.

Jag var där. Hur underbart var det? Hur underbart var inte det?

En stund på jorden (lyssna)

Jag såg hur vi var stjärnor
Som landat i havet
När vi tog första stegen
ifrån oceanen
Det slog mig den gången
När vi vadade fram genom vattnet

Jag la mig på marken
och tackade himlen
att vi fick stiga på land
att vi fick känna på sanden
nu kan vi säga
att vi har varit på jorden

ja, jag var där
hur underbart var det
hur underbart var inte det
jag var nära, jag var nära,
jag var nära, jag var där

en stund på jorden.

(Laleh)

FullSizeRender (6)