Tänk om du redan vet

by miobrev

14990855740_89925dccb2_k

Innerst inne  vet du, eller hur?

Varje gång vi är i valsituationer av olika slag så slår hjärnan volter av lycka för att den får jobba. Ni vet som tävlingshästar som otåligt stampar och sparkar i sina spiltor. Den kan låtsas att det inte alls är så men hjärnan älskar att att få måla upp scenarier, det ena värre än det andra. Tankarna är både logiska och ologiska på samma gång. För den logiska delen hjälper oss att göra konsekvensanalyser, se för- och nackdelar och fantisera omkring möjliga och omöjliga vägar. Det ologiska i det hela är att det finns ingen hejd på hur långa listorna blir på respektive sida. Det är heller inte logiskt att det är samma röst som säger “köp det där lilla huset, det passar ju perfekt för dig, du som älskar att gå och pyssla och du skulle ju ha råd” och sedan när man köpt det säger “det där var väl inte helt genomtänkt, du hade ju en bra hyreslägenhet och nu är du fast i lånefällan. Renoveras ska det också. Du som har tummen mitt i handen.”

Men när det där andra får tag och grepp om dig och du följer det. När tonen i ditt inre vill följas.

Du vill dansa. Du vill inte gå en lång utbildning och jobba på kontor. Du vill dansa. Så du hoppar av utbildningen och börjar dansa och din mage säger ja och jajaja. Du drömmer om de stora scenerna och världen kommer bli din arbetsplats. Eller Stockholm, eller kulturskolan i Flen. Det spelar ingen roll. Du vet att det är rätt. Hela din varelse är med på den vägen, för det är din väg.

Du sitter och skriver kväll efter kväll på en berättelse som skriver sig själv. Du vet att det är berättelsen om dig och du längtar efter att den ska bli klar. Orden flödar och språket exploderar i fyrverkerier inom dig och du vet att det här är vad du vill göra. Du vill leva i ett ordflöde. Och texten säger ja. Jajaja.

En dag slutar du att låtsas att du bara inte träffat den rätte och erkänner för dig själv att du alltid har längtat efter den rätta. Du ringer henne och ber henne komma och din kropp och själ ropar ja. Jajaja. Hela din varelse är med på den vägen, för det är din väg.

Du lämnar ditt trossammanhang och känner efter var din kontakt med det större kan finna sitt uttryck. Du finner den i skogen, du håller om ett träd och blundar. Du känner Gudomligheten i regnet som faller mot ditt ansikte och det är rätt. Ja. Jajaja. Du blir en bön.

Vad är det som hejdar och hindrar oss att följa vår inre önskan? Tankarna. Det är alltid tankarna. Vad är det för tankar som blockerar våra möjligheter att gå på vår väg? Var ligger rädslan? Är det familjen? Är det röster från din historia? Är det förväntningar från omgivningen? Pengar? Status? Det finns tusen ursäkter och skäl. Men. Det finns en plats där vi verkligen vet. Innerst inne vet du vad du vill. Och kanske är det mindre kamp än vi tror att gå den vägen? Det kan vara en så mycket större kamp att inte göra det.

Tänk om du inte får möjligheter utan är möjligheter. Tänk om du inte ska gå en väg utan är vägen.Tänk om du inte har fått ett liv utan du är livet. Om du inte ska finna en sanning utan är sanning. Tänk om du kan sluta söka för du är svaret. Tänk om du redan är nog. Tänk om du redan vet. Bara gör det. Gör det du drömmer om och längtar efter.

13991825519_bb9096f603_k

 

Foto: Rickard Taubner (https://www.flickr.com/photos/mrpianoman/)