Passionen

by miobrev

386762837_7baafc5878_b

Passion. En stark eller nästan okontrollerbar känsla, tillstånd eller uttryck av sådan känsla, intensiv (sexuell) kärlek, intensiv åtrå eller entusiasm för någonting. 

Jag snuddade vid den härom morgonen, den fanns där alldeles intill mig och då vet jag att snart når jag dit. När som helst kan jag komma att svepas med. Passionen. Den rena lusten som utan ansträngning gör att jag lyfter, att min text lyfter, att jag hamnar i ett tillstånd av skapande som är bortom allt konstruerande av ord.  Jag närmade mig men tidsbristen gjorde att jag inte nådde dit, jag var tvungen att lägga ihop datorn för att gå till jobbet, men det gör inget, för nu vet jag att även detta manuset kommer att kunna ge mig den där tillfredsställelsen. Känslan av att vara i flow. Då och då under dagen gick jag omkring och tänkte på att jag nästan var där.

Passion är en stark, kraftfull känsla. En stark önskan, fokus, energi och entusiasm som ger en genuin upplevelse av meningsfullhet inför något man gör. Ordet entusiasm kommer från det grekiska ordet entheos, som betyder “att fyllas med Gud”. Att komma i kontakt med, och fyllas av, en högre kraft.

Idag läste jag en artikel om bokutgivning, författarskap, försäljningssiffror och andra fakta. Så här ser det spännande författarlivet ut:

Mellan 10-15 svenska författare som kan leva uteslutande på sitt författarskap. Alla andra har en varierande mängd annat jobb vid sidan av. En ”normal” försäljning av en debuterande skönlitterär författare ligger på mellan 500-800 exemplar. Innan tex Egenmäktigt förfarande gick och vann August hade den sålt cirka 800 ex inbundet (Marthina Elmqvist VD Orphelia publishing).

Många gånger när jag läser om hur svårt det är att bli publicerad, hur bokhandlarna kämpar i ständig motvind, hur många det är som vill bli författare, men hur få det är som läser. Och när jag läser strömmen av inlägg i författargrupperna på facebook om alla uppmärksammade böcker, så fylls jag ibland av lika delar depp, stress och glädje över andras framgång. Jag ser framför mig massor av människor som dreglar över sina tangentbord och säkert har kuverten frankerade i en hög på skrivbordet, färdiga att matas med intressanta manusbuntar för att skickas till förlag. Bilden av dessa (i mitt huvud ofta unga och extremt talangfulla, med unikt uttryck och effektiva) skrivande personer, är så helt olik bilden av mig och mitt eget skrivande, som är ett långsamt prövande av ord och slingriga funderingar omkring mina huvudpersoners sinnestillstånd.

Men så ibland. Ibland när jag har varit nära (eller till och med i) flow, då spelar det där andra ingen roll, för då kommer jag ihåg varför jag skriver. Då vet jag att det kan ingen konkurrens ta ifrån mig eller tävla med mig om. Jag kan fortsätta skriva i all evighet om jag vill. Jag kan komma i kontakt med den inre källan och prestationen kurar ihop sig som en ofarlig kattunge och jag bara skriver. Skriver för skrivandets skull. För njutningen, för att känna livsandarna, ha roligt, känna styrkan och viljan. För att få tiden att stå still, dansa och upphöra i en och samma stund. Det är då jag är min berättelses författare på riktigt. Det är då skrivandet är passion; en stark eller nästan okontrollerbar känsla, tillstånd eller uttryck av sådan känsla, intensiv (sexuell) kärlek, intensiv åtrå eller entusiasm för någonting (Wiktionary).

20723337_14b568a5e8_z

Foto 1: Ed Schipul

Foto 2: Ken Douglas