Miobrev

I en evighet levde jag som om du inte fanns
I alla drömmar var du ändå nära så underbart nära
Och jag trodde jag fann dig men du var nån annanstans
Varenda gång jag funnit nån
så såg jag att drömmen inte var sann

Det var enkelt och vackert du sa att du väntat mig
Jag kunde ana att det fanns en himmel på jorden jag såg den
Och du bad mig att leva mitt liv alltid nära dig
Jag följde dina steg
och allt jag någonsin drömt om fanns där för mig

Det finns ingen som lockat mitt hjärta så underbart
Med all din ömhet får du sorg och smärta att sakta försvinna
Alla skuggor allt mörker som förr var så uppenbart
det skingras och tillsammans
ser vi ljuset som stiger med solens fart

Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig
För jag trodde att du fanns och väntade mig
Alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött
För att möta den vackraste mänska jag nånsin mött

(Foto: Gustave Deghillage)