En hyllning till dig som är naken

by miobrev

5741721896_9b49310aae_b

Idag vill jag hylla dig som är känslig. Stort grattis till din livsinställning! Vald eller inte.  Att vara känslig är inte något allt igenom positivt i vårt samhälle. Det här är en protesttext mot det ytligt sett starka.

Att ha ögon känsliga för grönt gör att våren blir starkare och vackrare. Gör att människor kan nå varandra på ett plan bortom orden. För jag vägrar acceptera det konkreta som allenarådande. Det finns ett liv under ytan, bortom det synliga. Ett svävande, myllrande, bultande, osynligt liv. Det andra. Det där som bara känns. 

Ni vet stämningar. Jag känner dem på tusen mils avstånd. Det är inte något jag varit stolt över. Denna överkänslighet. Jag kan gå in i ett rum och veta direkt att det är något där, något som ingen kommer erkänna, inte heller jag. Men stämningen eller känslan är lika tydlig som golvet, taket och väggarna. En stelhet i en nacke, någon som sväljer så det ekar. Ett kallt ögonkast rakt genom rummet utan att mottagaren har en chans att ducka. En ton i en röst. Ett ordval. En balans som gungar och skapar tryckvågor. Det är så tydligt. En del säger att de inte märker det. Vad då? Ok, det kanske var lite stelt. Lite stelt? Nej, det var ett inbördeskrig i vardagsrummet. 

Livet slipar på oss för att det ska göra mindre ont att leva. Ja, vi måste orka leva. Det måste vi. Men vi måste inte bli avtrubbade, oempatiska, okänsliga. Fram för mer känslighet. Fram för mer gråt och acceptans av det som gör ont. Fram för mer lyhördhet för andra i nöd, även om det känns som om hjärtat vill sprängas. Även om det känns som om vi måste vända bort huvudet och febrilt leta argument för det, när vi ser en människa som är obekväm för oss, i sin utsatthet. 

Fram för mer känslighet inför oss själva. Avtrubbning fungerar inte selektivt på vissa känslor vi inte vill ha, det sänker hela registret. Mer förmåga att våga känna smärta ger också mer förmåga att känna glädje. Och empati. Och förvåning. Och nyfikenhet. Och upphetsning. Och förtvivlan. Och vrede. Och ömhet. Och allt.

Sjåpa dig. Skärp inte till dig. Ryck inte upp dig och ta dig inte i kragen, nej ta av dig kragen. Var naken. Ta dig inte samman och bit inte ihop. Skaka inte av dig, utan skaka. Våga stå för skörheten. Eller stå inte för det. Du behöver inte ens stå för det. Bara var den du är, om du vågar och orkar, och tänk på att det i längden kostar mycket mer att vara någon man innerst inte är. 

Om någon någonsin förväxlar din känslighet eller din historia med svaghet, så protestera! Protestera med allt du har. För det är precis tvärtom. Det är en styrka att vara känslig. Det är en styrka att inte alltid stå rak, utan levande böja sig ibland då livet går hårt fram. Det är en styrka att våga falla. Låt oss aldrig, ALDRIG förväxla denna mjukhet med svaghet. Det krävs mod, kraft och mycket ork att gå igenom livet med öppen hud.

Här, en ljuvlig sång framförd av en människa som valt sig själv.

https://www.youtube.com/watch?v=FyVBji21kZ0

nina ramsby

Nina Ramsby.

Med ögon känsliga för grönt.