En modig kvinna, hennes hem och jag

by miobrev

Mod beror framför allt på viljan att vara modig (Ellen Key)

Mitt rum hade ett halvmåneformat fönster ut mot Vättern, som på natten gjorde rummet ljust och på dagen väldigt varmt, men som alltid var alldeles oerhört vackert. Själva miljön var så inpspirerande att jag såg skrivandets byggstenar  överallt. Jag skrev inte, jag var skrivande.

IMG_4404

IMG_4431

Perspektiv: Det påminde mig om att lyfta blicken då och då i mitt skrivande. Tänka på synvinkeln, utsikten, insikten och att inte tappa överblicken.

IMG_4475

Karaktärer och dramaturgi: Mitt skrivbord hade krackelerat och det påminde mig om inte väja för sprickorna utan att våga låta fasaderna brista och falla isär helt, för mina huvudpersoner. Om det är där de är.

IMG_4469

Att alla lager i en karaktärs liv bildar mönster och ger personligheten djup och gör handlingarna trovärdiga. Att det som är helt och välpolerat inte är det mest spännande. Det intressanta finns under ytan, bakom lagren.

IMG_4452Miljöbeskrivning: Ett lantkök är minst två lantkök (förmodligen många fler). 1. På morgonen, då någon står och diskar, en annan förbereder frukost, en tredje kommer in från morgondoppet och en fjärde sitter vid bordet och dricker kaffe och läser Östgötabladet. 2. På natten, i den blå skymningen då alla är på sina rum och jag tyst smyger ner för att hälla upp en tallrik fil, för magen känns helt tom. Jag känner mig helt tom. Klockan tickar på väggen, insekter studsar mot rutan, en svagt ihållande sus från vinden, för övrigt är det alldeles, alldeles, alldeles tyst. Kom alltså ihåg stämningen. Jag måste få med platsens ton, i mina miljöbeskrivningar.

IMG_4436

Inre monolog: “Solbadet”, balkongen på andra våningen blev min favoritplats. Här åt jag många av mina enkelt tillredda måltider. Här satt jag och funderade. Tittade jag ut över det stora vattnet och undrade. Här lät jag tankarna vandra sina egna vägar och kom på ett och annat, om mig själv och om historien jag just nu skriver.

IMG_4444

Dialog: Här mötte jag också Ellen Key. Jag rådfrågade henne om livet och om skrivandet. “Hur ska jag göra?” sa jag. Hon stod där och lutade sig, log lite och tittade på mig. Svaren som kom var så självklara att jag nästan fick för mig att det var mina egna, att samtalen med Ellen bara var en fantasi … Jag förstod att när det verkligen gäller så måste jag stryka kallpratet. Använda orden som ett förstoringsglas, samla ihop och koncentrera så det bränner till.

IMG_4445

Framgången: Sist men inte minst: Nyckeln till stor framgång bör innefatta ett skrivbord och vid sidan därav, en divan. Det har mitt inre egentligen alltid vetat.

Tack Ellen, Hedda, Bodil, Anita och Ylva för två magiska veckor. Ni är alldeles unika!

Sök ett vistelsestipendium för arbetsro eller vila: Ellen Keys Strand