Något finns där, halvt synligt.

by miobrev

9426028589_443e48e516_o

Det finns en slätt. På den ena sidan sluttar sandbankar ned mot havet och på den andra breder vidderna ut sig, mil efter mil av öppet landskap. En doft av backtimjan och salt anas i vinden.

Du vandrar där utmed kustlinjen, på randen mellan hav och land, under en sträckt himmel. Du vandrade igår, du ska vandra i morgon, det finns ingen annan plats i världen du ska, och vill, vara på. Solen står högt men svalkan från havet gör att det inte blir för varmt, och när du vill kan du klättra den korta biten ned mot havet och låta dess vågor svalka och kyssa varje del av din hud. I ryggsäcken ligger mat och dryck. Någonstans, när din impuls säger det, ska du stanna och sätta dig ned och äta. Du ska vandra tills du vandrat klart och du vet att det är som det ska vara.
Du bestämmer dig för att ta en avstickare, en liten slingrande stig ned mot havet, kanske vila en stund. Stigen leder till en enslig sandstrand, du tar av dig skorna och sandkornen masserar dina fotsulor. Plötsligt ser du ett föremål, halvt dolt i sanden och du vet instinktivt att det är ditt, att det är något som tillhör dig. Du böjer dig ner och börjar gräva fram det … Vad är det?

14518179544_5d8700398e_o

Vem är vandraren i dig? Egentligen. Bortom alla andra människor, bortom förväntningar, gamla val och vägskäl. I svalkande ensamhet. Nu. Vad är det som är nedgrävt och hur ska du hantera att du sett det, att du vet att det ligger där? Hur vill du göra med det du anar finns, men som du inte tagit hand om? Det du tappat men kanske kan få åter?

Hur tänkte du dig ditt liv? Är du där?

 

(Foto: Rickard Taubner, www.flickr.com/photos/mrpianoman)