Mellanrum

by miobrev

Att vara i ett mittemellan. Känner ni igen den känslan? Jag vet inte ens vad jag är mittemellan. Vad som är på ena sidan och på andra. Jag har bara en känsla av ett mellanrum. Kanske handlar det om vanor som är goda och som jag vill ha, men som för tillfället är på standby. Jag tänker att jag ska komma igång med skrivandet varje morgon igen. Jag vet ju att jag älskar den där regelbundenheten och att det flödar så lätt då. Jag går, som alltid, upp tidigt tidigt (inte för att jag är morgonpigg, utan för att jag älskar stillheten innan dagen kommer igång) men jag skriver inte särskilt mycket. Jag sitter i mitt favoritsoffhörn och läser lite om sådant jag tycker om, lyssnar på kloka människor på TED, ser intressanta klipp, kollar facebook, skriver något som inte hör till projektet, läser bloggar, läser något jag skrivit, tänker att jag ska meditera lite, sitter ändå kvar, tar en kopp kaffe till, dricker lite mer smoothie, en knäcke, går och duschar, cyklar i lagom tempo till jobbet. Så jobbar jag hela dagen, springer mellan möten och räknar på budgetar, läser avtal och skriver i listor och organiserar data. Gymnastiserar den logiska hjärnhalvan. Sedan cyklar jag hem och längtar hela hela vägen efter att få sätta mig igen i mitt soffhörn, datorn i knät och skriva. Ibland måste jag stanna på vägen hem för att få ner en idé i telefonen. Ganska ofta händer det, ibland flera gånger under samma cykeltur. Men sen kommer jag hem. Och fixar med sådant som kan vara bra att fixa. Mat till exempel. Sen känner jag mig trött. Och sätter mig i mitt favoritsoffhörn och läser lite om sånt jag tycker om, lyssnar på kloka människor på TED… osv.

Senare kommer min man hem, när han har kommit hem så kommer natten, och jag undrar varför jag inte gått och lagt mig än och varför jag inte har skrivit något och vad jag egentligen har gjort hela kvällen och sedan tänker jag att jag har det väldigt bra. Bekvämt. Men i morgon ska jag komma igång med skrivandet varje dag igen. Jag vet ju att jag älskar den där regelbundenheten och det flödar så lätt då. Och nästa morgon går jag som alltid upp tidigt tidigt (inte för att jag är så…)

En sak vet jag. Vi är mellan hägg och syren. Det är det vackraste mellanrummet jag känner. Häggen doftar bedövande gott, syrenernas knoppar sväller och spränger, gullregnens månad kommer alldeles snart. Den vackraste årstiden av alla.

syren