Mellanrum
by miobrev
Att vara i ett mittemellan. Känner ni igen den känslan? Jag vet inte ens vad jag är mittemellan. Vad som är på ena sidan och på andra. Jag har bara en känsla av ett mellanrum. Kanske handlar det om vanor som är goda och som jag vill ha, men som för tillfället är på standby. Jag tänker att jag ska komma igång med skrivandet varje morgon igen. Jag vet ju att jag älskar den där regelbundenheten och att det flödar så lätt då. Jag går, som alltid, upp tidigt tidigt (inte för att jag är morgonpigg, utan för att jag älskar stillheten innan dagen kommer igång) men jag skriver inte särskilt mycket. Jag sitter i mitt favoritsoffhörn och läser lite om sådant jag tycker om, lyssnar på kloka människor på TED, ser intressanta klipp, kollar facebook, skriver något som inte hör till projektet, läser bloggar, läser något jag skrivit, tänker att jag ska meditera lite, sitter ändå kvar, tar en kopp kaffe till, dricker lite mer smoothie, en knäcke, går och duschar, cyklar i lagom tempo till jobbet. Så jobbar jag hela dagen, springer mellan möten och räknar på budgetar, läser avtal och skriver i listor och organiserar data. Gymnastiserar den logiska hjärnhalvan. Sedan cyklar jag hem och längtar hela hela vägen efter att få sätta mig igen i mitt soffhörn, datorn i knät och skriva. Ibland måste jag stanna på vägen hem för att få ner en idé i telefonen. Ganska ofta händer det, ibland flera gånger under samma cykeltur. Men sen kommer jag hem. Och fixar med sådant som kan vara bra att fixa. Mat till exempel. Sen känner jag mig trött. Och sätter mig i mitt favoritsoffhörn och läser lite om sånt jag tycker om, lyssnar på kloka människor på TED… osv.
Senare kommer min man hem, när han har kommit hem så kommer natten, och jag undrar varför jag inte gått och lagt mig än och varför jag inte har skrivit något och vad jag egentligen har gjort hela kvällen och sedan tänker jag att jag har det väldigt bra. Bekvämt. Men i morgon ska jag komma igång med skrivandet varje dag igen. Jag vet ju att jag älskar den där regelbundenheten och det flödar så lätt då. Och nästa morgon går jag som alltid upp tidigt tidigt (inte för att jag är så…)
En sak vet jag. Vi är mellan hägg och syren. Det är det vackraste mellanrummet jag känner. Häggen doftar bedövande gott, syrenernas knoppar sväller och spränger, gullregnens månad kommer alldeles snart. Den vackraste årstiden av alla.
Kanske beror på att du är mänsklig:-)
Ja det kan det vara. Jag hoppas det, det är väl det finaste man kan vara!
Låter som du är MiTT I..!
“Alla de dagar som kom o gick, inte visste jag att det var livet…”!
Ja det är helt sant Karin, det finns inga mellanrum i livet. Antingen lever vi eller inte. Tack och lov så har vi det förstnämnda alternativet just nu!
Känner igen det där, att vilja men ändå inte göra. Framför allt att det finns så mycket jag vill läsa! Kurslitteratur bara för att det är roligt, deckare, debattartiklar, nyheter, partiprogram, andlig litteratur, fysiologiböcker, träningsböcker, tidningar… Men när jag väl kommer hem efter en full dag och kväll så är det soffan, te och ett avsnitt Vänner innan sängen. Men så får det kanske vara. Allt det där man fyllt dagen med är ju livet, och det är ju därför man inte orkar med all den där läsningen…. Puss och kram min kloka mor.
Ja, det är väl precis det det handlar om. Acceptera att man kanske vill mer men att just nu är det ändå helt ok att det är som det är. Jag brukar sällan hemfalla åt en massa måsten nuförtiden, men det är svårare när det inte är måsten, utan sådant man vill. En kopp te och vänner låter som en perfekt avlsutning på dagen för en hårt arbetande student! Livet är livet, eller hur, darling!
Jag brukar se på det där tillståndet som en refug. En tillflykt. En plats med utsikt. Paus. För mig och kreativiteten är det nödvändigt att vara där ibland och jag får hela tiden påminna mig om att det är så.
På tyska har de frasen: schöpferische Pause = regenerative break. Ibland ska man ha paus från skapandet
Ida och AC: Tack för att ni påminner mig. Det kan vara en nödvändig och vilsam plats!
Har läst en hel avhandling om bara just mellanrum; “Konsten att gunga- experiment som aktiverar mellanrum” (boktips?). Så nog finns det substans & vibrationer däri. Det skrivs nog en massa embryon till texter inuti dig nu – frustrationen vittnar om att de strax är klara att komma ut. Tror jag.
Elin! Vad förhoppningsfull jag känner mig. Jag är gravid helt enkelt!?
Absolut! Snart är du förlöst.
Intressant om mellanrum. Håller själv på med ett filmprojekt där vi just filmar mellanrummen. Som små tavlor! Vad som blir väldigt tydligt är just att det finns ett före och ett efter.
Mats,
Vilken spännande idé, att sätta ljuset på mellanrummen, och att det gör att före och efter blir tydligt. Plötsligt, efter alla kommentarer, börjar ordet mellanrum kännas väldigt fint och till och med spännande. Vad finns före och efter?
Inom arkitekturen så är mellanrum en variation av allt man kan tänka sig av det som är planerat och det som bara blir, kanske kan vara en tanke … det är en subjektiv tolkning av hur jag ser det hela, i byggd gestalt.
Det ger en annan dimension till mellanrum. Det där som uppstår i skapandet, mellan det planerade och det oplanerade. Jag tänker på när någon tolkar en text, det man tänkt och det som uppstår i den som läser, vad är det som finns där emellan?
Jag glömde skriva planerat mellanrum och oplanerat. Enklare uttryckt finns det något som är mellan rummen i ett hus eller mellan det byggda i städer.
Ja, och kanske vill vi helst att det ska vara planerade mellanrum, men ändå tilltalas jag av det som uppstår i det oplanerade.
Livet mitt emellan, så bra skrivet. Kanske behöver vi få vara mitt emellan för att hinna tänka efter, fundera på det som hänt och drömma om framtiden. Snart är vi ju där igen, i ekorrhjulet. Att få leva och få allt detta.