En sådan här helg

by miobrev

Jag sitter i soffan och ser ut på fälten nedanför huset. De breder ut sig i morgonsolens sneda, varma strålar. Dimman som tidigare steg som rök över marken har försvunnit nu. Det är alldeles tyst och jag läser igenom min senaste text och försöker lyssna på den. Jag försöker hitta orden som inte kom till mig i första genomskrivningen, orden som kommer närmare det jag vill säga. Och jag funderar på den svåra konsten att skriva enkelt utan att det blir simpelt. Hur lyckas man få läsaren att kliva djupare in i texten och se det andra? Det som jag tagit bort för att det blir övertydligt, förenklat eller för privat, men som ändå inte får försvinna utan ska finnas där, mellan raderna. Det är ibland svårt att veta vad som ska göras av mig och vad som ska göras av den som läser. För jag vill skriva enkelt. När jag skrev ”Om natten är samma himmel mörk” försökte jag tänka på att använda ett rakt språk med många korta meningar, enkel meningsbyggnad och förtydliganden, där jag säger samma sak en gång till fast på ett nytt sätt, direkt efter förra meningen. Detta som ett sätt att få in en rytm i språket så att det kunde kännas lätt att ta sig igenom själva orden. Jag tänkte mig att temat i boken och frågorna som Eva bär på, hela hennes inre resa skulle kunna uppfattas som tung och för att underlätta skulle det i alla fall vara ett enkelt språk. Jag tycker överhuvudtaget om det sättet att skriva. Jag antar att jag lyckats i just den delen då flera läsare har skrivit eller sagt att de läst ut boken på ett dygn. En utmaning med den boken var att våga låta svärta och sorg och bottenlös förtvivlan komma fram, samtidigt som Eva, huvudpersonen, inte är en dramaqueen utan låter mycket pågå i tysthet, bara i hennes inre. Det där med att bokens handling skulle uppfattas som tung har jag nog fått revidera. Jag har fått många mail som berättat snarast om motsatsen. Det verkar inte vara så boken uppfattas, även om det är ett allvarligt tema, utan snarare tvärtom.  Vi människor är intresserade av människor. Det är egentligen det i princip all litteratur bygger på. Ta tio böcker ur din bokhylla och titta på första sidan, nästan alltid introduceras en människa redan där. Läs sedan en liten bit till så anar du snart hans/hennes problem.

Nu börjar de andra vakna. Jag ser fram emot en god frukost i solen på altanen. Sedan ska jag skriva lite till, prata med barnen som är här, läsa en ny bekantskap som jag började med igår: Javier Marias, en spansk författare som är översatt med några verk till svenska. Jag läser just nu ”Förälskelser”. 

Ulla Strängberg på Kulturradion Special har här gjort en intressant intervju med honom, som åtminstone gjorde mig lässugen. Jag måste säga att jag hade då aldrig valt den här boken utifrån bokomslaget, riktigt dåligt omslag, tycker jag. Får mig att tänka på tråkiga historieböcker i mellanstadiet. Men boken verkar bra. 

En sådan här helg när solen, vårvärmen och galet vårkvitter sammanfaller med extra ledighet känner jag mig alldeles osannolikt bortskämd av livet. Nu tänker jag gå rakt in i dagen och göra något bra. 

IMG_2482

GLAD PÅSK!

(från 2013, i år är dottern i Israel)