Miobrev

Det är tillåtet att leva – på spaning efter den tid som finns.

Month: April, 2014

Syster Pia, bebisarna och Doktor Is

Jag sitter mitt i barnsalen vid det låga runda bordet med den gröna skivan. Syster Pia sitter bredvid, det ser roligt ut när hon sitter på den lilla stolen för hon är ganska lång. Hennes vita klänning har åkt upp så nästan hela benet syns, den bruna tofsen hänger långt ner på ryggen och när […]

Draget av längtan

Jag undrar om man kan utveckla ett sjätte sinne för längtan? Jag har längtat så mycket i min barndom att jag funderar på om det blivit en del av min personlighet. Någonstans djupt inom mig finns det en liten del som alltid längtar.  Det är inte speciellt fint att längta. Det är inte så moget, […]

En sådan här helg

Jag sitter i soffan och ser ut på fälten nedanför huset. De breder ut sig i morgonsolens sneda, varma strålar. Dimman som tidigare steg som rök över marken har försvunnit nu. Det är alldeles tyst och jag läser igenom min senaste text och försöker lyssna på den. Jag försöker hitta orden som inte kom till […]

Jag är patetisk. Nu.

Idag satt jag på jobbet och tittade ut på en blå himmel genom larmade fönster, fönster som därför inte bör öppnas, om man inte vill ha besök av säkerhetsavdelningen vill säga (vilket jag och min kollega Camilla överväger ibland) för då är det en bra, men kostsam, idé. I alla fall så tyckte jag att […]

Vårbruk och ordbruk

Vårbruk. Det är ett vackert ord, tycker jag. Fullt av förhoppningar om den kommande tiden då allt spirar, gror och slår ut i full blom. Att bruka våren. Använda våren. Med envishet kallar jag min insats idag för vårbruk även om det vanligtvis för tankarna till nyvältrade glänsande jordfåror, en traktor med moln av sand […]

%d bloggers like this: