I en musslas natt
by miobrev
I en musslas natt
När mitt livs sol var borta, kände jag en
underlig lust att ha ett litet hårt, runt föremål
i handen, att pressa det mot handflatans mitt.
Jag kände att finge jag det, så skulle jag kunna härda ut.
Då hörde jag en röst som sade:
»Solen är det största – sök det minsta!
Solen är det högsta – sök det lägsta!
Solen är det uppenbaraste – sök det fördoldaste!«
Jag sökte och fann
på det största havsdjupet,
gömd i en musslas natt,
den lilla mattglänsande, månlika pärlan,
solens motpol.
Och hon sa mig vad hon hette:
»Tålamod«.
(Av Kurt Almqvist ur “Gryningen är pärlemor” 1959)
(Foto: Rickard Taubner http://www.flickr.com/photos/mrpianoman)