Miobrev

I en musslas natt

 

När mitt livs sol var borta, kände jag en

underlig lust att ha ett litet hårt, runt föremål

i handen, att pressa det mot handflatans mitt.

Jag kände att finge jag det, så skulle jag kunna härda ut.

Då hörde jag en röst som sade:

»Solen är det största – sök det minsta!

Solen är det högsta – sök det lägsta!

Solen är det uppenbaraste – sök det fördoldaste!«

Jag sökte och fann

på det största havsdjupet,

gömd i en musslas natt,

den lilla mattglänsande, månlika pärlan,

solens motpol.

Och hon sa mig vad hon hette:

»Tålamod«.

(Av Kurt Almqvist ur “Gryningen är pärlemor” 1959)

(Foto: Rickard Taubner http://www.flickr.com/photos/mrpianoman)