Att skriva är ingen konst

by miobrev

 

Att skriva är ingen konst, man sätter sig bara vid tangenterna och blöder.

type

Att sätta sig vid tangenterna och blöda. Ja, ibland är det så. Det är sådana tillfällen då texten kommer av sig själv, utan tanke på vem som ska läsa den, utan att hjärnan samtidigt analyserar och kritiserar. Då hjärtat ligger ångande, pulserande och orden är inte på låtsas utan på liv och död.

Ibland är skrivandet mer som när man uttråkat skriver en uppsats på svenskan, ett givet ämne som man aldrig själv skulle valt, och som man absolut inte lyckas väcka till liv. När det finns en minimigräns på tre sidor och att man har en löjligt liten handstil så det bara är att producera ord.

Mellan dessa motpoler färdas jag i mitt skrivande. Och jag antar att båda är viktiga, ja nödvändiga. Hur skulle det benådade tillståndet av flow, då allt lyfter, tid och rum försvinner och jag är hundra procent närvarande i det jag gör, kunna kännas lika starkt om jag inte hade upplevt timmar av segt motstånd?

Välkommen att läsa mina tankar i den här bloggen. Välkommen att hoppa över det också om det inte är något du känner för. Det finns så mycket ord, man ska inte skräpa ner sig med sådant man inte måste. Men om du vill så är du hjärtligt välkommen! Att läsa och att skriva.

Och så ska det bli en bok. Den kan man också läsa om man vill. Återkommer till det.