12 steg för hopplösa

by miobrev

12

Jag läser Olle Carlssons ”12 steg för hopplösa”. Boken bygger på AA:s tolvstegsmodell men inte nödvändigtvis riktat mot alkoholmissbruk, utan mer som en modell för en genomgripande livsförändring på djupet.

Jag tänker på ordet hopplös. Hur det blivit kidnappat i en felaktig betydelse. Eller kanske inte nödvändigtvis felaktig men ensidig. ”Du är ju helt hopplös”, har många fått höra. Utan hopp. Du är utan hopp. Eller utom hopp. Det borde vara kriminellt och straffbart att säga så. Ändå hör barn det från sina föräldrar varje dag. Det är väl precis det vi inte är. Det är väl det enda vi vet. Att vi inte är utom hopp. Det finns alltid en chans till förändring. Livet står inte stilla, oavsett om vi själva inte orkar flytta oss en enda millimeter. En ström av liv flyter genom oss och förändrar oss.

Jag ska öva mig på att överlämna mig till den strömmen. Att släppa taget och försöka tro att saker sker utan att jag måste kämpa. Vågar jag tro på att det finns en Högre kraft, Gud, Verklighet, Styrka som vill mig väl. Vågar jag se detta högre som en kärlek som jag kan kasta mig i armarna på och bara slappna av? Kan jag ens formulera en sådan tanke? Jo tanken kan jag fomulera. Jag gjorde ju just det. Det ska jag använda mig av. Jag ska se bilden inom mig, varje dag. Hur jag kastar mig i armarna på Kärleken. Det får räcka som hopp just nu. En bild innanför ögonlocken.